...och sa var det ju detta hara med resumeer
Tredje gangen gillt kanske. Men nu lovar jag att det inte kommer att bli fler resumeer! Eller i alla fall sa kommer jag inte att kalla dem resumeer. Nu ar det bara nagra veckor kvar tills vi ar hemma igen. Planen ar att tillbringa den sista tiden runtomkring, och i, Auckland. Dessutom har vi, som de flesta redan antagligen vet, 10 dagar pa Samoa :) Det tokiga i det hela ar val att de flesta aker dit pa smekmanad etc., jag aker dit med min expojkvan. Det gor dock inte att jag desto mindre ser framemot det.
Sa till resumee delen:
Jag och Martin delade pa oss i Invercargill och han begav sig nastan direkt vidare.
Jag sjalv gick pa en liten konstert:
snubben langst till hoger var en av mina cs vardar (de spelade bade Specials och Mano Chou till min stora gladje)
Sen akte jag och tva tyskor och tittade pa solnedgangen i Bluff
Vad som hande sen har ju Martin redan berattat. Jag ar lite trott idag, sa jag ska forsoka att inte skriva alltfor mycket om de senaste tva veckorna. Vi hade i alla fall en jatteharlig roadtripp upp till Nelson.
med dans och ol :)
I Nelson befann jag mig i nagra dar, innan jag akte till ett yoga retreat i Golden bay. Jag skulle kunna skriva i timmar bara om den veckan, men tyvarr har jag inga timmar just nu. Det var i alla fall en mycket intressant vecka och dar traffade jag dessutom Bee och Anna.
Darifran tog jag mig till Nelson igen och tillbringade ytterligare nagra dagar, med en kompis fran forra gangen jag var dar. Bl.a. hann jag med att, for forsta gangen i mitt liv, ga pa bio i understallsbyxor (och da menar jag utan nagot annat ovanpa dem). Det kanndes lite skumt, men gick fint.
Sen bar det av till Wellington och dar befinner jag mig alltsa nu. Nar jag fortfarande jobbade i baren i Queenstown traffade jag en dag ett par som jag pratade en stund med. De bjod in mig att bo hos dem om jag hade vagarna forbi Wellington. Jag blev forstass jatteglad, aven fast jag foga anade vad som vantade... Jag har ett eget badrum med bubbelbad och de har ett sarskilt fruckostrum. Det sager val en del... Helt underbara ar de dessutom och vi har redan hunnit med att ga pa teater, danslektioner och nu ska vi strax (tro det eller ej) ga och gymma! ;) Dessutom drog de ihop en middag igar med den traditionella ratten rostat lam och pavlova. Bara for att jag aldrig atit just det forut. Jag kanner mig som en liten prinsessa. For att gora allt annu mer fantastiskt, sa visade det sig att en av mina favorit-tyskor Tina planerat in nastan exakt samma datum i Wellington som jag. Hon akte idag, men vi hade bade igar och i torsdags tillsammans.
Suddigt, men det far avsluta. Maste ga.
Ha det sa bra!
och tack for kommentarerna pa mitt inlagg om the dusky track :)
Therese
The Dusky track - en bild sager mer an tusen ord
Reseberattelser
Ja hej igen da,
Nu ar det min tur att skriva lite har. Hall i er, for har kommer min fantastiska resa fran Bluff till Napier!
Den borjade dagen efter jag och Therese hade paborjat vara terapeutiska solo-resor. Min dag borjade med Bluff, som populart ar Sydons sydigaste punkt.
Det ar den saklart inte. Sydons sydligaste punkt heter Point nanting-jag-inte-kommer-ihag. Den ligger ute i ingenstans. Jag akte saklart dit och sag den. Om man tar den alternativa rutten till Dunedin, svanger av pa den alternativa rutten till den alternativa rutten och sen svanger av den nagot storre grusvagen in till den nagot mindre och kor 6 km sa kommer man till ovan namda sydspets. Inga bilder togs tyvarr.
Jag akte alltsa upp genom ett omrade som skulle vara spektakulart: The Catlains. Det var det inte. Det sag ut som vilken kust som helst pa Nya Zeeland och bestod av skithalor som den har:
Valkommen till Otara.
Det var vackert ocksa saklart (kusten i NZ ar valdigt vacker i allmanhet):
Jaja, hur som helst. Jag kom alltsa slutligen till Dunedin och stannade dar i ett par dagar. Jag akte till Otago Peninsula som ligger en bit utanfor Dunedin for att titta pa albatrosser och pingviner. Jag stod och fros anda in i skymningen, men tillslut sag jag nagra sma menlosa Blue Penguins:
En morgon ringde jag Therese och skulle prata om en obetald p-bot. Konversationen gick ungefar sahar:
M: "Hejhej, var ar du?"
T: "Jag ar pa Otago Peninsula, var ar du?"
M: "Jag ar i Dunedin... Jaha, detta blev ju lurigt. Vi som skulle resa solo..."
T: "Mmm... Vart ska du sen da?"
M: "Jag ska till Christchurch. Jag ska bo hos Dylan [kille vi motte i Qtown]"
T: "HAHAHA! Gissa vart jag ska?"
M: "Naaae. Christchurch?"
T: "Och gissa vem jag ska bo hos?"
M: "Dylan?!"
Vi beslutade salunda att resa tillsammans upp till Christchurch. Dessa filurer var med i bilen: Tessan, Martin som njuter av kyckling och Kiah och Justin fran Kanada/USA.
Och vilken resa sen! Vi akte och tittade pa runda stenar:
De var fett runda.
Val i Christchurch akte Therese vidare med Justin och Kiah till Nelson. Jag stannade kvar och hangde med Karin som kom akandes fran Aussie. Jag glomde ta bilder pa henne sa ni far hitta pa. Jag tog en cykeltur ocksa:
Vi cruisade vidare mot Nelson (haha, jag hade inte tankt att aka dit men nar man plotsligt har tva som vill dela bensin med en kan planer andras). Vi akte over Arthur's Pass som var en fantastisk tur. Vi snubblade over nagra kanda stenar. Omradet kallas Castle Hill och ni som klattrar vet vad jag pratar om. Bouldering i varldsklass:
Vi drog vidare och sag en hel del spektakulart, till exempel lite sant har:
Till sist kom vi till Nelson och Karin och hennes tyska polare Cristina drog ner langs vastkusten med nagra de traffade. Sjalv akte jag pa en cykeltur:
Dagen led mot sitt slut. Jag hittade plotsligt en couchsurfing-host i Wellington, sa jag korde gasen i bott till Picton for att hinna med 10:25-farjan. Jag kom dit 40 min efter final check-in, men det gick bra anda. Ellen fick aka pa tagdacket:
Jag har inga bilder fran Wellington. Jag gick iaf till Te Papa som ar Nya Zeelands nationalmuseum. Val vart ett besok. Jag tillbringade sakert 4 timmar dar.
Nu till min sista spektakulara handelse. Idag akte jag forbi en sjukt random hala: Norsewood. Den (och narliggande Dannevirke) ar gamla skandivaiska bosattarorter! Kolla in bara:
Nog for denna gang.
Over 'n out!
Martin
Nu ar det min tur att skriva lite har. Hall i er, for har kommer min fantastiska resa fran Bluff till Napier!
Den borjade dagen efter jag och Therese hade paborjat vara terapeutiska solo-resor. Min dag borjade med Bluff, som populart ar Sydons sydigaste punkt.
Det ar den saklart inte. Sydons sydligaste punkt heter Point nanting-jag-inte-kommer-ihag. Den ligger ute i ingenstans. Jag akte saklart dit och sag den. Om man tar den alternativa rutten till Dunedin, svanger av pa den alternativa rutten till den alternativa rutten och sen svanger av den nagot storre grusvagen in till den nagot mindre och kor 6 km sa kommer man till ovan namda sydspets. Inga bilder togs tyvarr.
Jag akte alltsa upp genom ett omrade som skulle vara spektakulart: The Catlains. Det var det inte. Det sag ut som vilken kust som helst pa Nya Zeeland och bestod av skithalor som den har:
Valkommen till Otara.
Det var vackert ocksa saklart (kusten i NZ ar valdigt vacker i allmanhet):
Jaja, hur som helst. Jag kom alltsa slutligen till Dunedin och stannade dar i ett par dagar. Jag akte till Otago Peninsula som ligger en bit utanfor Dunedin for att titta pa albatrosser och pingviner. Jag stod och fros anda in i skymningen, men tillslut sag jag nagra sma menlosa Blue Penguins:
En morgon ringde jag Therese och skulle prata om en obetald p-bot. Konversationen gick ungefar sahar:
M: "Hejhej, var ar du?"
T: "Jag ar pa Otago Peninsula, var ar du?"
M: "Jag ar i Dunedin... Jaha, detta blev ju lurigt. Vi som skulle resa solo..."
T: "Mmm... Vart ska du sen da?"
M: "Jag ska till Christchurch. Jag ska bo hos Dylan [kille vi motte i Qtown]"
T: "HAHAHA! Gissa vart jag ska?"
M: "Naaae. Christchurch?"
T: "Och gissa vem jag ska bo hos?"
M: "Dylan?!"
Vi beslutade salunda att resa tillsammans upp till Christchurch. Dessa filurer var med i bilen: Tessan, Martin som njuter av kyckling och Kiah och Justin fran Kanada/USA.
Och vilken resa sen! Vi akte och tittade pa runda stenar:
De var fett runda.
Val i Christchurch akte Therese vidare med Justin och Kiah till Nelson. Jag stannade kvar och hangde med Karin som kom akandes fran Aussie. Jag glomde ta bilder pa henne sa ni far hitta pa. Jag tog en cykeltur ocksa:
Vi cruisade vidare mot Nelson (haha, jag hade inte tankt att aka dit men nar man plotsligt har tva som vill dela bensin med en kan planer andras). Vi akte over Arthur's Pass som var en fantastisk tur. Vi snubblade over nagra kanda stenar. Omradet kallas Castle Hill och ni som klattrar vet vad jag pratar om. Bouldering i varldsklass:
Vi drog vidare och sag en hel del spektakulart, till exempel lite sant har:
Till sist kom vi till Nelson och Karin och hennes tyska polare Cristina drog ner langs vastkusten med nagra de traffade. Sjalv akte jag pa en cykeltur:
Dagen led mot sitt slut. Jag hittade plotsligt en couchsurfing-host i Wellington, sa jag korde gasen i bott till Picton for att hinna med 10:25-farjan. Jag kom dit 40 min efter final check-in, men det gick bra anda. Ellen fick aka pa tagdacket:
Jag har inga bilder fran Wellington. Jag gick iaf till Te Papa som ar Nya Zeelands nationalmuseum. Val vart ett besok. Jag tillbringade sakert 4 timmar dar.
Nu till min sista spektakulara handelse. Idag akte jag forbi en sjukt random hala: Norsewood. Den (och narliggande Dannevirke) ar gamla skandivaiska bosattarorter! Kolla in bara:
Nog for denna gang.
Over 'n out!
Martin
En ganska lang promenad senare
"This is Therese and Martin from Sweden. They have just done the Dusky track. If you've done that track you can do any track in New Zealand. It's hard not only physically, but psycological because of all the mud and sandflies".
Eftersom en viss Martin gav mig vissa antydningar om att det skulle droja lange med detta blogginlagget och att jag kanske aldrig skulle fa tummen ur, ar jag sjalvklart tvungen att bevisa motsatsen.
Tillbaka till saken. Jag borjade fran slutet da vi faktiskt till sist lyckats bli klara med den evinnerliga tracken. Jag ar glad att jag gjort den, men jag skulle aldrig dromma om att gora den igen. Att ha lera upp over knana var nagot man vande sig fort vid. Att hoppa i blota, iskalla kangor varje morgon och att bli halvt uppaten av sandflies tillhorde ocksa vanligheterna. Men sa har det ocksa vart otroligt vackert emllanat. Vi har gatt igenom fantastisk natur som bara finns har. Langt ifran alla civilisation och pa stallen som bara gar att na om du vandrar. The Dusky track gar ignom Fiordland, en nationalpark i size med Skane, dar det finns en enda vag. Vi valde att vandra norrut och borjade fran en sjo som heter Lake Hauroko. For att ta oss till tracken fick vi aka bat over sjon. Bara sjalva batturen var en mycket trevlig upplevelse. Kanske inte bara for att den var rolig i sag nar det guppade rejalt och vi akte igenom ett trangt sund, utan pa grund av Heather. Heather ar 65 ar och valde att gora den har tracken helt sjalv, nagot som jag ansag var att ta mig vatten over huvudet. Ibland funderade vi pa om hon hade vingar eller teleporterade sig mellan stugorna. Nar vi satt dar pa baten skrattade/fnissade hon sa hjartligt att jag blev alldeles lycklig bara av att se henne och jag kunde inte sjalv sluta skratta.
Vi gjorde tracken pa nio dagar, med en vilodag in emellan nar vi var framme vid sundet. Vi har vandrat upp och ned for berg och ibland var det sa brant att vi fick halla ta i rotter for att kunna ta oss ned. Ibland var det t.o.m. sa brant att de hade satt upp kjedjor (och da ar det BRANT nar det galler Dusky track). Dag tre tog det oss over fem timmar att klattra ned pa ett stalle. Efterat kande jag att jag var ganska klar med the Dusky track och borjade fundera pa varfor jag fatt for mig natt sa otroligt dumt som att gora den vandringen. Men sa dyker Heather upp och sager med ett stort leende "Oh, wasn't it a lovely day today?".
Var vilodag bestod mestadels av fiske (Pappa, de hade faktiskt redan fiskeutrustning dar sa det blev som du sa anda :) ). Jag hade tyvarr ingen lycka, men Martin fick upp var middag. Sjalvklart har tracken inte bara varit jobbig. Ibland var den helt fantastisk (sarskilt nar den tog slut). Som att vi at farsk fisk till middag tre av vara dagar dar. Alla trevliga jagare som blivit ditflugna med helikopter och som inte kunde sluta bjuda oss pa mat. Vi fick kakor, ost, rom och cola, ol och till och med en ficklampa som man har pa huvudet (det gar utfor med min svenska, har totalt glomt bort vad det heter). Vi traffde en hel del trevliga manniskor och eftersom det var sa fa av oss, blev det en valdigt bra gemenskap.
Sa till sist pa den nionde dagen kom vi ut och jag ska sluta dar jag borjade. Den sista delen av vandringen far man ga pa en grusvag (den enda vagen) och nar vi kom dit fick vi lift med en turistbuss. Busschaufforen fragade vad vi hette och vart vi kom fran och sen sa han ovan namnda citat i micken. Vi var rejalt nojda da :)
Vi hade faktikst ett valdigt bra slut pa var vandring. Manniskorna i West arm, dar vi slutade, var valdigt oppna och schyssta. Vi lyckades t.o.m. fa duscha pa ett hostel som egentligen endast ar for arbetarna. Jag kan utan tvekan saga att det ar en av de basta duschar jag nagonsin haft. Nasta morgon kopte vi frukost pa samma stalle och hade nagra harliga timmar i solen innan vi tog baten tilbaka till civilisationen och verkligeheten igen.
Jag vet att detta blogginlagg tyvarr blev annu senare an vad tanken var. Men ni far ursakta helt enkelt. Tyvarr kan jag inte saga att det lar bli nagon andring pa saken. Idag aker jag till ett yoga retreat och kanske stannar jag dar i fem dar , kanske i tva veckor (jag har en kansla av att de inte har nagot internet dar). Efter det har jag nagra dar i Wellington inplanerade och sen bar det av till Samoa tillsammans med Martin.
Och efter det sa ar vi faktiskt snart hemma igen :)
Herregud vad trott jag blir. Nu tanker jag helt enkelt inte ge upp. Jag trodde att det skulle fungera att ladda upp bilder har, men jag kunde tydligen inte ha haft mer fel. Jag tanker posta det har inlagget i alla fall, sa far det bli bilder nasta gang :(
Therese
Eftersom en viss Martin gav mig vissa antydningar om att det skulle droja lange med detta blogginlagget och att jag kanske aldrig skulle fa tummen ur, ar jag sjalvklart tvungen att bevisa motsatsen.
Tillbaka till saken. Jag borjade fran slutet da vi faktiskt till sist lyckats bli klara med den evinnerliga tracken. Jag ar glad att jag gjort den, men jag skulle aldrig dromma om att gora den igen. Att ha lera upp over knana var nagot man vande sig fort vid. Att hoppa i blota, iskalla kangor varje morgon och att bli halvt uppaten av sandflies tillhorde ocksa vanligheterna. Men sa har det ocksa vart otroligt vackert emllanat. Vi har gatt igenom fantastisk natur som bara finns har. Langt ifran alla civilisation och pa stallen som bara gar att na om du vandrar. The Dusky track gar ignom Fiordland, en nationalpark i size med Skane, dar det finns en enda vag. Vi valde att vandra norrut och borjade fran en sjo som heter Lake Hauroko. For att ta oss till tracken fick vi aka bat over sjon. Bara sjalva batturen var en mycket trevlig upplevelse. Kanske inte bara for att den var rolig i sag nar det guppade rejalt och vi akte igenom ett trangt sund, utan pa grund av Heather. Heather ar 65 ar och valde att gora den har tracken helt sjalv, nagot som jag ansag var att ta mig vatten over huvudet. Ibland funderade vi pa om hon hade vingar eller teleporterade sig mellan stugorna. Nar vi satt dar pa baten skrattade/fnissade hon sa hjartligt att jag blev alldeles lycklig bara av att se henne och jag kunde inte sjalv sluta skratta.
Vi gjorde tracken pa nio dagar, med en vilodag in emellan nar vi var framme vid sundet. Vi har vandrat upp och ned for berg och ibland var det sa brant att vi fick halla ta i rotter for att kunna ta oss ned. Ibland var det t.o.m. sa brant att de hade satt upp kjedjor (och da ar det BRANT nar det galler Dusky track). Dag tre tog det oss over fem timmar att klattra ned pa ett stalle. Efterat kande jag att jag var ganska klar med the Dusky track och borjade fundera pa varfor jag fatt for mig natt sa otroligt dumt som att gora den vandringen. Men sa dyker Heather upp och sager med ett stort leende "Oh, wasn't it a lovely day today?".
Var vilodag bestod mestadels av fiske (Pappa, de hade faktiskt redan fiskeutrustning dar sa det blev som du sa anda :) ). Jag hade tyvarr ingen lycka, men Martin fick upp var middag. Sjalvklart har tracken inte bara varit jobbig. Ibland var den helt fantastisk (sarskilt nar den tog slut). Som att vi at farsk fisk till middag tre av vara dagar dar. Alla trevliga jagare som blivit ditflugna med helikopter och som inte kunde sluta bjuda oss pa mat. Vi fick kakor, ost, rom och cola, ol och till och med en ficklampa som man har pa huvudet (det gar utfor med min svenska, har totalt glomt bort vad det heter). Vi traffde en hel del trevliga manniskor och eftersom det var sa fa av oss, blev det en valdigt bra gemenskap.
Sa till sist pa den nionde dagen kom vi ut och jag ska sluta dar jag borjade. Den sista delen av vandringen far man ga pa en grusvag (den enda vagen) och nar vi kom dit fick vi lift med en turistbuss. Busschaufforen fragade vad vi hette och vart vi kom fran och sen sa han ovan namnda citat i micken. Vi var rejalt nojda da :)
Vi hade faktikst ett valdigt bra slut pa var vandring. Manniskorna i West arm, dar vi slutade, var valdigt oppna och schyssta. Vi lyckades t.o.m. fa duscha pa ett hostel som egentligen endast ar for arbetarna. Jag kan utan tvekan saga att det ar en av de basta duschar jag nagonsin haft. Nasta morgon kopte vi frukost pa samma stalle och hade nagra harliga timmar i solen innan vi tog baten tilbaka till civilisationen och verkligeheten igen.
Jag vet att detta blogginlagg tyvarr blev annu senare an vad tanken var. Men ni far ursakta helt enkelt. Tyvarr kan jag inte saga att det lar bli nagon andring pa saken. Idag aker jag till ett yoga retreat och kanske stannar jag dar i fem dar , kanske i tva veckor (jag har en kansla av att de inte har nagot internet dar). Efter det har jag nagra dar i Wellington inplanerade och sen bar det av till Samoa tillsammans med Martin.
Och efter det sa ar vi faktiskt snart hemma igen :)
Herregud vad trott jag blir. Nu tanker jag helt enkelt inte ge upp. Jag trodde att det skulle fungera att ladda upp bilder har, men jag kunde tydligen inte ha haft mer fel. Jag tanker posta det har inlagget i alla fall, sa far det bli bilder nasta gang :(
Therese
Innan morkret faller
Nu lamnar vi Queenstown om nagra minuter. Kommer inte skriva pa ett tag. Ska ut och vandra i tva veckor nastintill (the dusky track).
Toshi gick just ut genom dorren och kanske var det sista gangen jag sag honom. Det kandes konstigt.
Therese
Toshi gick just ut genom dorren och kanske var det sista gangen jag sag honom. Det kandes konstigt.
Therese
Utan serat i fem dagar
Jag bestamde mig for att sluta pa mitt jobb en vecka tidigare. Sa nar Martin och Gabi slet hart pa respektive jobb gav jag mig ut och vandrade i fem dagar. Tanken var att jag skulle vandra helt sjalv. Vilket jag aldrig gjort tidigare, sa jag tankte att det kunde vara en bra erfarenhet och intressant att gora det. Det gick dock inget vidare.
Dag ett traffade jag Colin och Joe fran England. Dag tva var det Phil fran Holland. Dag tre Jenny fran Australien och dag fem Phil igen och aven Ad och Kira fran USA. Dag fyra var alltsa den anda dag jag faktiskt vandrade helt sjalv. Men det har absolut inte gjort nagonting. Vandringen var helt fantastisk och jag har dessutom haft turen att bara vandra med manniskor som varit rejalt valtranade. Det gjorde ju att jag kande mig annu mer i oform, efter mina senaste tva mander bestaende av pizza i baren och tyvarr inte sarskilt mycket rorelse. Men det gjorde ocksa att jag kunde halla en ganska bra takt och dag tre nar jag vandrade med Jenny var det sarskilt nodvandigt. Vi vandrade i omkring elva timmar den dagen och da ar var en timma langa lunch inte inberaknad. Det var det dock helt klart vart.
Vandringen jag gjorde heter Rees Dart track och ar fyra - fem dagar lang. De flesta gor den pa fem dagar och gor precis som jag gjorde, en endagsvandring dag tre. Dag ett vandrade jag alltsa upp till en stuga, Shelter rock hut, och dag tva vidare till Dart hut. Dag tva vandrade vi bara i fyra timmar, aven fast det var mer stigning an dag ett. I Dart hut lamnade jag de mesta av mina grejer och tog bara med mig varma klader och mat for dag tre. Aven om hela vandringen var fin, sa var det anda dag tre som gjorde den. Vi vandrade forst upp till Cascade saddle och bestamde oss dar for att gora ytterligare en stigning. Det slutade med att vi kom upp till nagot som kallades Pilon och ar 1800 meter over havet. Det rackte for att utsikten skulle vara fantastisk. Dessutom har jag en sarskild forkalek till att ga over tradgransen.
Nar jag kom hem igen blev det ingen vila. En eftermiddag fick vi till att ta det lugnt. Men sen var det dags att borja packa och stada. I sondags flyttade vi och nu bor vi hos Toshi igen. Han ar en angel. Jag vet inte hur manga ganger han raddat oss och nu gor han det igen. Det ar valdigt trangt och varre blir det. Just nu bor vi dar, fyra amerikaner (jattetrevliga) och en Osterrikare ar pa vag och sen bor ju Toshan sjalv dar ocksa (i en liten tvaa). Men det ar ganska harligt faktiskt :)
Efter att vi flyttat begav vi oss nasta dag av till Doubtful sound pa en kryssning. Jag tyckte det lat lite som nagot av en slags pensionarsresa. Men det var det anda sattet att ta sig dit. Jag hade dock helt fel. Det var otroligt. Gabi och Martin fick lungna ner mig lite nar jag helt oavbrutet satt och sa "oh, this is like a fairytale". Men det var det verkligen. Jag ska starx ta och lagga upp lite bilder sa att ni i alla fall kan fa en aning om hur det var. Aven om bilderna pa langa vagar gor det rattvisa. Pa kvallen hade jag och Martin informerat besattningen om att det var Gabis 20-ars dag. Vi var helt sakra pa att de glomt det och jag sag hur ledsen Gabi sag ut nar de sjong for en annan i besattningen. Men till sist sa de "hon kanske tror att vi har glomt det, men vi har faktiskt en annan som fyller ar idag". Det blev till slut battre an vi kunnat hoppas pa och Gabi storgrat. Det kommer att bli svart att splitta var lilla familj, vilket kommer att ske ganska snart nu. Jag och Martin har sagt att vi ska akta oss for att stanna for lange har och bara hanga. Lite mountain bike ska det bli och sen har vi bestamt oss for att bege oss ut och vandra i narheten av Doubtful sound. Man kan faktiskt gora det. Men vi har bestamt oss for att vi vill gora det tillsammans som en sista grej. Lite kanns det som vi hela tiden skjuter upp vart avsked. Men samtidigt ar det ocksa av sakerhets skal vi vill vandra tillsammans. Om det ar nagot jag lart mig av alla jag mott under vara vandringar, ar det att inte ta risker.
Jag vet att jag varit ganska inaktiv pa den har bloggen, igen. Nu ar jag ganska trott pa det dar med resumeer. Ni som har facebook har kanske redan sett att jag den senaste manaden hunnit med bade ett bungy och ett fallskarmshopp. Min reaktion pa bungyt var inte riktigt vad jag vantat mig. Det ar ganska intressant att se hur man sjalv reagerar. Det var som nagon instinkt inom mig sa "Nej, Therese du dor om du hoppar ner dar". Jag holl karmpaktikgt tag i min instruktors ena finger och var nara graten ett tag. Men sen insag jag att har star jag och nastan grater, nej herregud nu far jag ta tag i mig sjalv. Sa jag hoppade. De tva forsta sekunderna var lika laskiga som att sta dar. Men sen kom tre sekunder som knappt gar att beskriva. Att bara falla rakt ner utan nagot som haller en tillbaka. Jag tanker inte ens forsoka beskriva det. Men jag skulle kunna gora det flera ganger till bara for att fa uppleva den kanslan igen. Fallskarm var ocksa underbart men faktum ar att den kanslan gor att jag foredrog bungyt. En annan kul sak ar att bungy ar faktiskt percis det Martin och Gabi gor just nu.
Nu ar jag alldels for hungrig sa jag ska lagga upp lite bilder och sen maste jag hitta mig natt att ata. Jag ska forsoka battra mig och kommer forhoppnigsvis hinna skriva nagra fler inlagg innan vi landar i Sverige igen den 9e juni ;)
Rees Dart track
Doubtful sound
Familjen
Ha det sa bra!
Therese
Dag ett traffade jag Colin och Joe fran England. Dag tva var det Phil fran Holland. Dag tre Jenny fran Australien och dag fem Phil igen och aven Ad och Kira fran USA. Dag fyra var alltsa den anda dag jag faktiskt vandrade helt sjalv. Men det har absolut inte gjort nagonting. Vandringen var helt fantastisk och jag har dessutom haft turen att bara vandra med manniskor som varit rejalt valtranade. Det gjorde ju att jag kande mig annu mer i oform, efter mina senaste tva mander bestaende av pizza i baren och tyvarr inte sarskilt mycket rorelse. Men det gjorde ocksa att jag kunde halla en ganska bra takt och dag tre nar jag vandrade med Jenny var det sarskilt nodvandigt. Vi vandrade i omkring elva timmar den dagen och da ar var en timma langa lunch inte inberaknad. Det var det dock helt klart vart.
Vandringen jag gjorde heter Rees Dart track och ar fyra - fem dagar lang. De flesta gor den pa fem dagar och gor precis som jag gjorde, en endagsvandring dag tre. Dag ett vandrade jag alltsa upp till en stuga, Shelter rock hut, och dag tva vidare till Dart hut. Dag tva vandrade vi bara i fyra timmar, aven fast det var mer stigning an dag ett. I Dart hut lamnade jag de mesta av mina grejer och tog bara med mig varma klader och mat for dag tre. Aven om hela vandringen var fin, sa var det anda dag tre som gjorde den. Vi vandrade forst upp till Cascade saddle och bestamde oss dar for att gora ytterligare en stigning. Det slutade med att vi kom upp till nagot som kallades Pilon och ar 1800 meter over havet. Det rackte for att utsikten skulle vara fantastisk. Dessutom har jag en sarskild forkalek till att ga over tradgransen.
Nar jag kom hem igen blev det ingen vila. En eftermiddag fick vi till att ta det lugnt. Men sen var det dags att borja packa och stada. I sondags flyttade vi och nu bor vi hos Toshi igen. Han ar en angel. Jag vet inte hur manga ganger han raddat oss och nu gor han det igen. Det ar valdigt trangt och varre blir det. Just nu bor vi dar, fyra amerikaner (jattetrevliga) och en Osterrikare ar pa vag och sen bor ju Toshan sjalv dar ocksa (i en liten tvaa). Men det ar ganska harligt faktiskt :)
Efter att vi flyttat begav vi oss nasta dag av till Doubtful sound pa en kryssning. Jag tyckte det lat lite som nagot av en slags pensionarsresa. Men det var det anda sattet att ta sig dit. Jag hade dock helt fel. Det var otroligt. Gabi och Martin fick lungna ner mig lite nar jag helt oavbrutet satt och sa "oh, this is like a fairytale". Men det var det verkligen. Jag ska starx ta och lagga upp lite bilder sa att ni i alla fall kan fa en aning om hur det var. Aven om bilderna pa langa vagar gor det rattvisa. Pa kvallen hade jag och Martin informerat besattningen om att det var Gabis 20-ars dag. Vi var helt sakra pa att de glomt det och jag sag hur ledsen Gabi sag ut nar de sjong for en annan i besattningen. Men till sist sa de "hon kanske tror att vi har glomt det, men vi har faktiskt en annan som fyller ar idag". Det blev till slut battre an vi kunnat hoppas pa och Gabi storgrat. Det kommer att bli svart att splitta var lilla familj, vilket kommer att ske ganska snart nu. Jag och Martin har sagt att vi ska akta oss for att stanna for lange har och bara hanga. Lite mountain bike ska det bli och sen har vi bestamt oss for att bege oss ut och vandra i narheten av Doubtful sound. Man kan faktiskt gora det. Men vi har bestamt oss for att vi vill gora det tillsammans som en sista grej. Lite kanns det som vi hela tiden skjuter upp vart avsked. Men samtidigt ar det ocksa av sakerhets skal vi vill vandra tillsammans. Om det ar nagot jag lart mig av alla jag mott under vara vandringar, ar det att inte ta risker.
Jag vet att jag varit ganska inaktiv pa den har bloggen, igen. Nu ar jag ganska trott pa det dar med resumeer. Ni som har facebook har kanske redan sett att jag den senaste manaden hunnit med bade ett bungy och ett fallskarmshopp. Min reaktion pa bungyt var inte riktigt vad jag vantat mig. Det ar ganska intressant att se hur man sjalv reagerar. Det var som nagon instinkt inom mig sa "Nej, Therese du dor om du hoppar ner dar". Jag holl karmpaktikgt tag i min instruktors ena finger och var nara graten ett tag. Men sen insag jag att har star jag och nastan grater, nej herregud nu far jag ta tag i mig sjalv. Sa jag hoppade. De tva forsta sekunderna var lika laskiga som att sta dar. Men sen kom tre sekunder som knappt gar att beskriva. Att bara falla rakt ner utan nagot som haller en tillbaka. Jag tanker inte ens forsoka beskriva det. Men jag skulle kunna gora det flera ganger till bara for att fa uppleva den kanslan igen. Fallskarm var ocksa underbart men faktum ar att den kanslan gor att jag foredrog bungyt. En annan kul sak ar att bungy ar faktiskt percis det Martin och Gabi gor just nu.
Nu ar jag alldels for hungrig sa jag ska lagga upp lite bilder och sen maste jag hitta mig natt att ata. Jag ska forsoka battra mig och kommer forhoppnigsvis hinna skriva nagra fler inlagg innan vi landar i Sverige igen den 9e juni ;)
Rees Dart track
Doubtful sound
Familjen
Ha det sa bra!
Therese
Rekreation pa velicopeden
Ja hej igen,
Nu var det ju ett litet tag sedan nagot hande pa den har bloggen, sa jag tankte att det kunde vara pa sin plats med ett litet inlagg.
Vad har vi haft for oss da? Jobbat, skulle nog vara det bast passande svaret. Therese har statt i baren tills for bara ett par dagar sedan da hon gjorde sin sista dag. Hon fick en valdigt fin referens av sin chef sa alla ar nojda och glada och jag ar till och med lite stolt.
Sjalv ar jag chef-du-vaiselle pa Heritage Queenstown. Heritage Queenstown ar ett hotell, och ni som kan franska vet vad det handlar om. Tror jag iaf, jag anvande precis ett svensk-franskt online-lexikon, sa jag kanske har fel ord. Hur som helst. For er som icke besitter lingvistiska kunskaper inom franska ar min engelska titel Kitchen Steward. For er som inte talar engelska oversatts ordet till svenskans köks-uppassare(det finns iofs inget sant ord, men men). For er som inte talar bullshit-titel-spraket oversatts ordet till ren svenska som det, kanhanda nagot simpla: "diskare".
Nog om mitt fantastiska yrke. Nu ska jag istallet tjota pa lite om cykling sa ni som inte ar intresserade av detta kan lugnt surfa vidare. Det finns visserligen nagra fina bilder pa berg, men om ni inte ar intresserade av detta heller ar jag radd att jag inte har mycket att erbjuda forutom denna fina bild pa Charlotta:
Sadar. Nu kan ni surfa vidare, om det ar det ni foredrar, eller annan valfri aktivitet. Har foljer nagra forslag:
koka en kopp te och satta sig med en god bok eller tidning, bygga ett sandslott, lara sig hur man byter oljefilter pa en Nissan Primera, sticka en kofta, ta en joggingtur, olja utemobler, stada ur garderoben och skanka klader du inte vill ha till valgorenhet, vika ett pappersflygplan, ysta ost osv... Ni forstar konceptet.
Nu till cykelturen:
Forra veckan akte jag till Glenorchy for att utforska ett omrade vi gjorde en kort daywalk i dagen fore. Jag foljde en grusvag upp och vek sedan av ner i en canyon for att sedan ha snorbrant ihallig klattring upp langs en bergssida i ett par timmar. En ganska sa massiv work-out.
Hela detta berg skulle jag upp for...
Och fick korsa en fors innan lunch...
Men utsikten pa toppen var fantastisk!
Nedfarden var trevlig men inget speciellt. Jag akte ner samma vag jag kom pa en 4WD-track. Sammanfattat en mycket trevlig tur, men mest pa grund av utsikten och den vilda kanslan i dalen.
Jag har till och med spelat in en valdigt intressant liten film till ert behag
Det var det for nu.
Over 'n out
Martin
Nu var det ju ett litet tag sedan nagot hande pa den har bloggen, sa jag tankte att det kunde vara pa sin plats med ett litet inlagg.
Vad har vi haft for oss da? Jobbat, skulle nog vara det bast passande svaret. Therese har statt i baren tills for bara ett par dagar sedan da hon gjorde sin sista dag. Hon fick en valdigt fin referens av sin chef sa alla ar nojda och glada och jag ar till och med lite stolt.
Sjalv ar jag chef-du-vaiselle pa Heritage Queenstown. Heritage Queenstown ar ett hotell, och ni som kan franska vet vad det handlar om. Tror jag iaf, jag anvande precis ett svensk-franskt online-lexikon, sa jag kanske har fel ord. Hur som helst. For er som icke besitter lingvistiska kunskaper inom franska ar min engelska titel Kitchen Steward. For er som inte talar engelska oversatts ordet till svenskans köks-uppassare(det finns iofs inget sant ord, men men). For er som inte talar bullshit-titel-spraket oversatts ordet till ren svenska som det, kanhanda nagot simpla: "diskare".
Nog om mitt fantastiska yrke. Nu ska jag istallet tjota pa lite om cykling sa ni som inte ar intresserade av detta kan lugnt surfa vidare. Det finns visserligen nagra fina bilder pa berg, men om ni inte ar intresserade av detta heller ar jag radd att jag inte har mycket att erbjuda forutom denna fina bild pa Charlotta:
Sadar. Nu kan ni surfa vidare, om det ar det ni foredrar, eller annan valfri aktivitet. Har foljer nagra forslag:
koka en kopp te och satta sig med en god bok eller tidning, bygga ett sandslott, lara sig hur man byter oljefilter pa en Nissan Primera, sticka en kofta, ta en joggingtur, olja utemobler, stada ur garderoben och skanka klader du inte vill ha till valgorenhet, vika ett pappersflygplan, ysta ost osv... Ni forstar konceptet.
Nu till cykelturen:
Forra veckan akte jag till Glenorchy for att utforska ett omrade vi gjorde en kort daywalk i dagen fore. Jag foljde en grusvag upp och vek sedan av ner i en canyon for att sedan ha snorbrant ihallig klattring upp langs en bergssida i ett par timmar. En ganska sa massiv work-out.
Hela detta berg skulle jag upp for...
Och fick korsa en fors innan lunch...
Men utsikten pa toppen var fantastisk!
Nedfarden var trevlig men inget speciellt. Jag akte ner samma vag jag kom pa en 4WD-track. Sammanfattat en mycket trevlig tur, men mest pa grund av utsikten och den vilda kanslan i dalen.
Jag har till och med spelat in en valdigt intressant liten film till ert behag
Det var det for nu.
Over 'n out
Martin
Hooked on a feeling
Tillagnat Plon.
Denna morgon nar jag bestamde mig for att ytterligare inspektera musikinnehallet i var jobbdator upptackte jag nagot. Namligen soundtracket till Reservoir Dogs - och vad fanns inte dar om en i raden av speciella latar. Darfor vill jag tillagna detta nagot korta inlagg till en viss person.
Till den 5e juni (eller nar det nu kan tankas vara ni springer ut) ska jag gora mig en sarskild playlist och lyssna pa den om och om igen hela dagen!
Jag saknar dig.
Till er ovriga:
Jag mar fint, lever och frodas i Queenstown. Ni far ursakta att jag varit nagot dalig med skrivandet det senaste. Dock har ju Martin som tur ar varit flitigare.
Idag regnade det in pa jobbet (vara kara vanner pa overvaningen hade visst nagon slags fel pa sin coca-colamaskin och vart tak/ deras golv ar inget vidare) och Charlotta ar pa besok. Nu har jag sjalv inte haft mojlighet att inspektera hennes blogg, men jag kan tanka mig att det aven dar star att lasa om var tillvaro for narvarande:
charlotta.travelblogg.se
I ovrigt smsade jag min chef idag och sa upp mig. Min sista dag har lar bli runt den 3e april. Sen bar det av mot nya aventyr.
Sa vill jag avsluta med att tacka for alla kommentarer. Det ar mycket uppskattat.
Therese
Denna morgon nar jag bestamde mig for att ytterligare inspektera musikinnehallet i var jobbdator upptackte jag nagot. Namligen soundtracket till Reservoir Dogs - och vad fanns inte dar om en i raden av speciella latar. Darfor vill jag tillagna detta nagot korta inlagg till en viss person.
Till den 5e juni (eller nar det nu kan tankas vara ni springer ut) ska jag gora mig en sarskild playlist och lyssna pa den om och om igen hela dagen!
Jag saknar dig.
Till er ovriga:
Jag mar fint, lever och frodas i Queenstown. Ni far ursakta att jag varit nagot dalig med skrivandet det senaste. Dock har ju Martin som tur ar varit flitigare.
Idag regnade det in pa jobbet (vara kara vanner pa overvaningen hade visst nagon slags fel pa sin coca-colamaskin och vart tak/ deras golv ar inget vidare) och Charlotta ar pa besok. Nu har jag sjalv inte haft mojlighet att inspektera hennes blogg, men jag kan tanka mig att det aven dar star att lasa om var tillvaro for narvarande:
charlotta.travelblogg.se
I ovrigt smsade jag min chef idag och sa upp mig. Min sista dag har lar bli runt den 3e april. Sen bar det av mot nya aventyr.
Sa vill jag avsluta med att tacka for alla kommentarer. Det ar mycket uppskattat.
Therese
Lite smatt och gott - och en adress!
Hej igen
Jag kanske har fatt jobb! Yeehaa. Som deltidsarbetande stadare! Flashigt, ikke sant?
Titta vad som hande i lordags:
Haha, nu har jag nagot att gora pa regniga dagar.
Tisdag till onsdag hade Therese och Gabi ledigt, sa vi bestamde oss for att aka pa en tvadagarsvandring till Welcome Flat Hut som utgar fran Glenorchy en timmes bilfard harifran.
Sagt och gjort, vi packade lite grejer och gav oss av i arla morgonstund for att hinna svanga forbi DOC (Department of Conservation) och boka stugan.
Pa DOC sager dom: "Nejda, ni behover inte boka stugan". En sak mindre att bekymra sig over helt enkelt. Vi fortsatter konversationen med att fraga lite om tracken och stugan.
"Exakt var ar starten, hur hittar vi dit?", fragar vi DOC-snubben.
"Ni kor mot Wanaka, vidare mot Haast och 17 km innan Fox Glacier har ni starten."
Nu blev vi nagot konfunderade. Vad ar nu detta? Wanaka ligger i andra riktningen jamfort med Glenorchy. Vafalls?! Och bara till Wanaka har vi en och en halv timmes bilfard... Vi hade visst missuppfattat nagot angaende var den har stugan fanns...
"Hur lang tid tror du det tar da?", fragar vi saledes...
"Hmm, jo men ni kan allt kora dit pa tre, tre och en halv timme."
Namen, tjosan. Nu blev det brattom. Men men, vi hade ju gett oss f*n pa det, sa det fick bli en rivstart.
Fem och en halv timma senare stannar vi bilen pa parkeringen vid starten av Copland Track. :-)
Klockan ar vid det har laget 14.00 och vi ar trotta, hungriga, varma och sura. Efter en delikat lunch bestaende av pasta med konservburksas ger vi oss av. 14.30. Nu ar det 7 timmars vandring upp till stugan.
Men vilken fantastisk vandring! Copland Valley ar en helt otrolig dal med vastkust-regnskog (ormbunkstrad, palmvaxter och annan lovskog), vilken klamrar sig fast pa stupbranta dalsidor tillsammans med vattenfall och klippvaggar. Allt detta ar inringat av snotackta toppar holjda i moln.
Magnifikt!
Vid 9 borjar morkret komma. Vi har fortfarande en timmes vandring kvar men det gar bra tack vare Gabis pannlampa som vi efter basta formaga forsoker dela mellan oss tre.
Val framme vid stugan vantar attraktionen: Thermal springs. Vulkaniskt uppvarmda kallor som rinner ner i 45 gradiga bassanger. Luften var kall, kallorna varma. Ladvinet var iaf vin. Sjukt bra! For att toppa upp det hela ytterligare var stjarnhimlen helt fantastisk!
Helt klart nagot av det basta jag gjort pa Nya Zeeland!
(Vi tog inga bilder forran dagen efter eftersom jag var lite nervos for att ha kameran sa nara vattnet i morkret.)
Nasta dag planerade vi att ga upp 6 for att hinna ner till bilen i hyfsad tid. Ingen av oss tankte pa att det kan vara bra med mobiler for att kunna satta klockan. Gabi hade inget batteri. Therese och jag hade lamnat vara i bilen.
Vi vaknade 8.30 och kom ivag 11.
Klockan 12 (natten) kom vi hem till lagenheten. Jag korde over en kanin. Dumfan far skylla sig sjalv. Den satt sakert pa hogersidan av vagen men skulle ju sjalvfallet borja springa mot bilen sadar en 10 meter innan jag kom. Sturskt.
Kanns lite hemskt dock.
I torsdags var det 80-talsfest hos en av Gabis jobbarkompisar. Tjohej. Trevligt var det och Chasseur (Wine of South Africa, Australia and New Zealand - tillsammans. Har snackar vi kvalitet) var som vanligt en trogen foljeslagare.
Jag var tyvarr den enda killen som hade gatt in for stilen (det blev val inte kanonbra, men man tager vad man haver...) Men en hel del tjejer hade klatt ut sig.
Idag halsade jag pa Therese i baren
Forresten:
Var adress ar nu och i en dryg manad framover:
Unit C
72 Dart Place
Ferhnill
Queenstown, 9300
New Zealand
Det var allt for nu, ha det kanoners
Martin
Jag kanske har fatt jobb! Yeehaa. Som deltidsarbetande stadare! Flashigt, ikke sant?
Titta vad som hande i lordags:
Haha, nu har jag nagot att gora pa regniga dagar.
Tisdag till onsdag hade Therese och Gabi ledigt, sa vi bestamde oss for att aka pa en tvadagarsvandring till Welcome Flat Hut som utgar fran Glenorchy en timmes bilfard harifran.
Sagt och gjort, vi packade lite grejer och gav oss av i arla morgonstund for att hinna svanga forbi DOC (Department of Conservation) och boka stugan.
Pa DOC sager dom: "Nejda, ni behover inte boka stugan". En sak mindre att bekymra sig over helt enkelt. Vi fortsatter konversationen med att fraga lite om tracken och stugan.
"Exakt var ar starten, hur hittar vi dit?", fragar vi DOC-snubben.
"Ni kor mot Wanaka, vidare mot Haast och 17 km innan Fox Glacier har ni starten."
Nu blev vi nagot konfunderade. Vad ar nu detta? Wanaka ligger i andra riktningen jamfort med Glenorchy. Vafalls?! Och bara till Wanaka har vi en och en halv timmes bilfard... Vi hade visst missuppfattat nagot angaende var den har stugan fanns...
"Hur lang tid tror du det tar da?", fragar vi saledes...
"Hmm, jo men ni kan allt kora dit pa tre, tre och en halv timme."
Namen, tjosan. Nu blev det brattom. Men men, vi hade ju gett oss f*n pa det, sa det fick bli en rivstart.
Fem och en halv timma senare stannar vi bilen pa parkeringen vid starten av Copland Track. :-)
Klockan ar vid det har laget 14.00 och vi ar trotta, hungriga, varma och sura. Efter en delikat lunch bestaende av pasta med konservburksas ger vi oss av. 14.30. Nu ar det 7 timmars vandring upp till stugan.
Men vilken fantastisk vandring! Copland Valley ar en helt otrolig dal med vastkust-regnskog (ormbunkstrad, palmvaxter och annan lovskog), vilken klamrar sig fast pa stupbranta dalsidor tillsammans med vattenfall och klippvaggar. Allt detta ar inringat av snotackta toppar holjda i moln.
Magnifikt!
Vid 9 borjar morkret komma. Vi har fortfarande en timmes vandring kvar men det gar bra tack vare Gabis pannlampa som vi efter basta formaga forsoker dela mellan oss tre.
Val framme vid stugan vantar attraktionen: Thermal springs. Vulkaniskt uppvarmda kallor som rinner ner i 45 gradiga bassanger. Luften var kall, kallorna varma. Ladvinet var iaf vin. Sjukt bra! For att toppa upp det hela ytterligare var stjarnhimlen helt fantastisk!
Helt klart nagot av det basta jag gjort pa Nya Zeeland!
(Vi tog inga bilder forran dagen efter eftersom jag var lite nervos for att ha kameran sa nara vattnet i morkret.)
Nasta dag planerade vi att ga upp 6 for att hinna ner till bilen i hyfsad tid. Ingen av oss tankte pa att det kan vara bra med mobiler for att kunna satta klockan. Gabi hade inget batteri. Therese och jag hade lamnat vara i bilen.
Vi vaknade 8.30 och kom ivag 11.
Klockan 12 (natten) kom vi hem till lagenheten. Jag korde over en kanin. Dumfan far skylla sig sjalv. Den satt sakert pa hogersidan av vagen men skulle ju sjalvfallet borja springa mot bilen sadar en 10 meter innan jag kom. Sturskt.
Kanns lite hemskt dock.
I torsdags var det 80-talsfest hos en av Gabis jobbarkompisar. Tjohej. Trevligt var det och Chasseur (Wine of South Africa, Australia and New Zealand - tillsammans. Har snackar vi kvalitet) var som vanligt en trogen foljeslagare.
Jag var tyvarr den enda killen som hade gatt in for stilen (det blev val inte kanonbra, men man tager vad man haver...) Men en hel del tjejer hade klatt ut sig.
Idag halsade jag pa Therese i baren
Forresten:
Var adress ar nu och i en dryg manad framover:
Unit C
72 Dart Place
Ferhnill
Queenstown, 9300
New Zealand
Det var allt for nu, ha det kanoners
Martin
Cykeltur
Hej igen
Eftersom jag ar arbetslos och for tillfallet rakar ha tillgang till internet kommer har ett blogginlagg till.
I forrgar var jag ute och cyklade med en italiensk filur.
Tomaso:
Det var riktigt schysst. Vi cyklade upp pa Mt Dewar som ligger en bit harifran for att sen droppa ner langs sidan av berget pa en overvuxen 4WD-track. Kanonfin cykling ner over asarna. Vi fortsatte langs sidan av Shotover Canyon och sen upp igen: klattring, klattring, klattring.
Tyvarr inte sa manga bilder da jag var upptagen med att cykla. Hall till godo med dessa
Martin
Eftersom jag ar arbetslos och for tillfallet rakar ha tillgang till internet kommer har ett blogginlagg till.
I forrgar var jag ute och cyklade med en italiensk filur.
Tomaso:
Det var riktigt schysst. Vi cyklade upp pa Mt Dewar som ligger en bit harifran for att sen droppa ner langs sidan av berget pa en overvuxen 4WD-track. Kanonfin cykling ner over asarna. Vi fortsatte langs sidan av Shotover Canyon och sen upp igen: klattring, klattring, klattring.
Tyvarr inte sa manga bilder da jag var upptagen med att cykla. Hall till godo med dessa
Martin
Bilder!
Efter manader av patryckningar har nu slutligen vi (jag Martin) kommit till skott och faktiskt lagt in, resizat och laddat upp hela 88 bilder fran de senaste manaderna. Bilderna kommer i kronologisk ordning med en liten historia till. Da borjar vi...
Julen kom med buffé och julgran.
Har julens hjaltinna: Luz, som organiserade allthopa:
Pa denna bilden kan man se Beach Hostels agare, Barry. Varldens basta hostel-drivare. Han star langst till vanster i dorren:
Irlandare vet hur man firar jul. Har ar Jerry...
...en stund senare... 
...och "festen urartade och blev en hög som låg" som min kare far skulle sagt...
...infor en imponerad publik 
I mellandagarna bar det av till Nelson Lakes for att vandra en dag...
Martin glomde tandstickorna. Okokt nudelsoppa gar utmarkt att ata, men bara om man verkligen vill.
Lite andra poser
Efter uppvarmningen i Nelson Lakes var det sa dags for nagot lite storre. Resrutten var Mt Owen > Wangapeka Track.
I sann Martin och Therese-anda anlande vi till parkeringen 4 timmar for sent, vid ca. 3-tiden. Framfor oss hade vi nu en rejal stigning och ett antal kilometer pa snorbrant jobbig stig. Men det gar sakert pa ett par timmar.
Uppat, uppat, brant, brant...
Rast...
Efter 7 timmar kom vi fram till taltplatsen, 20 min innnan kolmorker. Tidsuppfattningen som vanligt pa topp.
Efter en valbehovlig somn vaknade vi till det har:
Nu resten kvar...
Snygga pa toppen
Pa vag ner igen
Nasta dag gick vi ner samma vag vi kom. Brant den har gangen med...
Har ar en fagel som ar lite halvtam. De fanns overallt. Ville ha ens mat. (Tack Therese, tämligen tillfredställande talgox-tribut)
Nu borjade vi vandra Wangapeka.
Sen tog batteriet pa kameran slut...
Har ar min cykel
Efter Wangapeka, en lift runt parken, nagra dagar hit och dit begav vi oss till Golden Bay. Har ar en kvall nar vi besokte den, enligt mig, vackraste stranden jag sett...
Diverse poser
Sälsällskap (det var helt ode, hur coolt som helst. Bara vi och salen dar)
Vi var ju tvugna att paddla lite kajak i Golden Bay saklart. Har ar en halvdagstur (kajakerna sog sa det var inte sa givande)
Kokosmjolk utan burkoppnare. Man far gora som pa stenaldern, anvanda kniv och tillhygge for att oppna konservburkar.
Therese fick ett telefonsamtal om en jobbintervju och plotsligt var vi Christchurch. Vi var ratt sa trotta pa Nelson Bays vid det har laget. Chch blev perfekt. Har ar var host Renee (till hoger) med ex-pojkvan, kompis och dotter:
Men bergen lockade och snart var vi on the road igen.
En lange efterlangtad syn: Queenstown!!!
I Queenstown har vi alltsa couchsurfat hos Toshi, varldens basta japan. Hela ganget har vi har: Toshi, Jeff (fran NYC), Gabi (fran Bavaria) och Forrest (fran Atlanta).
Tva andra filurer har ocksa varit med och gjort stamningen sa fin i Toshis lagenhet: Tina (fran New Jersey) och Chris (kock pa Walters Peak, restaurangen dar Gabi jobbar. Kompis till Toshi).
En till fin soffbild (Tina visar oss couchsurfing. Det ser lite av ut. Jag vet. Desto roligare.)
Therese efter en 13 timmars arbetsdag.
Och vad var sa roligt nu da?
Tillstallning hos Toshi (jag, T och Gabi)
Martins kokkonst:
Lagenheten med utsikt och min cykelgrejshylla
Therese tyckte det fanns sa manga luriga bilder pa henne sa hon skulle tvunget ha med den har...
Det var det for den har gangen. Hoppas er bildtorst har slackts nagot.
Martin
via Internet från det långväga land
Julen kom med buffé och julgran.
Har julens hjaltinna: Luz, som organiserade allthopa:
Pa denna bilden kan man se Beach Hostels agare, Barry. Varldens basta hostel-drivare. Han star langst till vanster i dorren:
Irlandare vet hur man firar jul. Har ar Jerry...
...en stund senare... ...och "festen urartade och blev en hög som låg" som min kare far skulle sagt...
...infor en imponerad publik I mellandagarna bar det av till Nelson Lakes for att vandra en dag...
Martin glomde tandstickorna. Okokt nudelsoppa gar utmarkt att ata, men bara om man verkligen vill.
Lite andra poser
Efter uppvarmningen i Nelson Lakes var det sa dags for nagot lite storre. Resrutten var Mt Owen > Wangapeka Track.
I sann Martin och Therese-anda anlande vi till parkeringen 4 timmar for sent, vid ca. 3-tiden. Framfor oss hade vi nu en rejal stigning och ett antal kilometer pa snorbrant jobbig stig. Men det gar sakert pa ett par timmar.
Uppat, uppat, brant, brant...
Rast...
Efter 7 timmar kom vi fram till taltplatsen, 20 min innnan kolmorker. Tidsuppfattningen som vanligt pa topp.
Efter en valbehovlig somn vaknade vi till det har:
Nu resten kvar...
Snygga pa toppen
Pa vag ner igen
Nasta dag gick vi ner samma vag vi kom. Brant den har gangen med...
Har ar en fagel som ar lite halvtam. De fanns overallt. Ville ha ens mat. (Tack Therese, tämligen tillfredställande talgox-tribut)
Nu borjade vi vandra Wangapeka.
Sen tog batteriet pa kameran slut...
Har ar min cykel
Efter Wangapeka, en lift runt parken, nagra dagar hit och dit begav vi oss till Golden Bay. Har ar en kvall nar vi besokte den, enligt mig, vackraste stranden jag sett...
Diverse poser
Sälsällskap (det var helt ode, hur coolt som helst. Bara vi och salen dar)
Vi var ju tvugna att paddla lite kajak i Golden Bay saklart. Har ar en halvdagstur (kajakerna sog sa det var inte sa givande)
Kokosmjolk utan burkoppnare. Man far gora som pa stenaldern, anvanda kniv och tillhygge for att oppna konservburkar.
Therese fick ett telefonsamtal om en jobbintervju och plotsligt var vi Christchurch. Vi var ratt sa trotta pa Nelson Bays vid det har laget. Chch blev perfekt. Har ar var host Renee (till hoger) med ex-pojkvan, kompis och dotter:
Men bergen lockade och snart var vi on the road igen.
En lange efterlangtad syn: Queenstown!!!
I Queenstown har vi alltsa couchsurfat hos Toshi, varldens basta japan. Hela ganget har vi har: Toshi, Jeff (fran NYC), Gabi (fran Bavaria) och Forrest (fran Atlanta).
Tva andra filurer har ocksa varit med och gjort stamningen sa fin i Toshis lagenhet: Tina (fran New Jersey) och Chris (kock pa Walters Peak, restaurangen dar Gabi jobbar. Kompis till Toshi).
En till fin soffbild (Tina visar oss couchsurfing. Det ser lite av ut. Jag vet. Desto roligare.)
Therese efter en 13 timmars arbetsdag.
Och vad var sa roligt nu da?
Tillstallning hos Toshi (jag, T och Gabi)
Martins kokkonst:
Lagenheten med utsikt och min cykelgrejshylla
Therese tyckte det fanns sa manga luriga bilder pa henne sa hon skulle tvunget ha med den har...
Det var det for den har gangen. Hoppas er bildtorst har slackts nagot.
Martin
via Internet från det långväga land
Bara pa Nya Zeeland
Tjohej!
Jag tankte bara posta ett utmarkt exempel pa den Nya Zeelandska kulturen. Artikeln berattar lika mycket om den Nya Zeelandska folksjalen som det fantastiska nyhetsflodet pa denna sida av klotet.
Fran forstasidan av The Southland Times:
Jag tankte bara posta ett utmarkt exempel pa den Nya Zeelandska kulturen. Artikeln berattar lika mycket om den Nya Zeelandska folksjalen som det fantastiska nyhetsflodet pa denna sida av klotet.
Fran forstasidan av The Southland Times:
Kvall i Fernhill
Dagen idag har varit nagot underlig. Inte valdigt underlig, bara nagot underlig. Ni vet i alla filmer, sa sitter nagon nagot nere person i baren och berattar sitt livshistoria, eller bara om sina problem i allmenhet, for bartenden. Jag har tankt att sant bara hander pa film. Men sa ar uppenbarligen inte fallet. Jag visste inte riktigt vad jag skulle saga. Men det handlar val egentligen mest om att lyssna formodar jag.
Vi flyttade in i lagenheten igar. Den var helt en klart en positiv overraskning for mig. De andra tva, Gabban och Martin, sa att rummet paminde om ett hotellrum. Men jag tankte att det nog maste vara en viss overdrift. Sa var dock inte fallet. Det ar jattefint och valdigt frascht. Dessutom finns det gott om plats om nagon ar sugen att komma och halsa pa ;)
Jag ar faktiskt inte sa social for tillfallet, sa jag ska strax aterga till sallskapet bestaende av Martin och var tyska polare Simon. Jag blir bara lite trott av att sta och socialisera och vara trevlig hela dagen, sa da ar det skont att sitta har en stund. Hursomhelst sa ar jag valdigt nojd med mitt jobb. Jag har nog haft tur, tur, tajming och ett hyffsat CV (Andy fran UK "hjalpte" mig). Det ar lite tokigt, stallet heter Harrys pool bar, och det ar alltsa det man gor dar, spelar pool och tar sig en ol. Jag sjalv ar ju sa valdigt bra pa det har med briljard. Ol ar jag dock battre pa sa det ar ju trevligt. Har tankt att jag ska ga igenom sortimentet innan jag drar vidare. Borjar nastan bli som min gamle far, en ol om dagen ar bra for magen.
Nej, nu kanner jag att jag far ta tag i min kvall. Har sovmorgon imorn, sa vi ska val ga ut formodar jag.
Queenstown ar hursomhelst ett valdigt fint stalle. Sarkilt omgivningarna. Vi ska ut och vandra i overmorgon. Ska bli skont att komma ivag lite. Dessutom har dom varma pooler dit vi ska, och orkar vi bara det sa tar vi med lite vin, sa blir det vin och bada pa kvallen.
Hoppas allt ar fint med alla! Saknar er darhemma en hel del emellanat.
Bilder fran de senaste tva manderna ar pa g (vi ar ju i alla fall battre an en viss Ostberg nar det galler det har med bilder)
Therese
Vi flyttade in i lagenheten igar. Den var helt en klart en positiv overraskning for mig. De andra tva, Gabban och Martin, sa att rummet paminde om ett hotellrum. Men jag tankte att det nog maste vara en viss overdrift. Sa var dock inte fallet. Det ar jattefint och valdigt frascht. Dessutom finns det gott om plats om nagon ar sugen att komma och halsa pa ;)
Jag ar faktiskt inte sa social for tillfallet, sa jag ska strax aterga till sallskapet bestaende av Martin och var tyska polare Simon. Jag blir bara lite trott av att sta och socialisera och vara trevlig hela dagen, sa da ar det skont att sitta har en stund. Hursomhelst sa ar jag valdigt nojd med mitt jobb. Jag har nog haft tur, tur, tajming och ett hyffsat CV (Andy fran UK "hjalpte" mig). Det ar lite tokigt, stallet heter Harrys pool bar, och det ar alltsa det man gor dar, spelar pool och tar sig en ol. Jag sjalv ar ju sa valdigt bra pa det har med briljard. Ol ar jag dock battre pa sa det ar ju trevligt. Har tankt att jag ska ga igenom sortimentet innan jag drar vidare. Borjar nastan bli som min gamle far, en ol om dagen ar bra for magen.
Nej, nu kanner jag att jag far ta tag i min kvall. Har sovmorgon imorn, sa vi ska val ga ut formodar jag.
Queenstown ar hursomhelst ett valdigt fint stalle. Sarkilt omgivningarna. Vi ska ut och vandra i overmorgon. Ska bli skont att komma ivag lite. Dessutom har dom varma pooler dit vi ska, och orkar vi bara det sa tar vi med lite vin, sa blir det vin och bada pa kvallen.
Hoppas allt ar fint med alla! Saknar er darhemma en hel del emellanat.
Bilder fran de senaste tva manderna ar pa g (vi ar ju i alla fall battre an en viss Ostberg nar det galler det har med bilder)
Therese
Inget jobb och utan hem, men colan ar i alla fall gratis
Jag har ju inte varit overdrivet aktiv pa den har bloggen, sa det ar val dags att borja lite smatt. Har kommer sa en redogorelse:
Livssituation: 12/2 2009 kl. 13.00
Jag har precis tackat nej till ett jobb som kitchenhand eftersom jag inte ar beredd att jobba 50 timmar i veckan for en lon motsvarande 50-60 kr/h nar jag kan fa det dubbla hemma. Tur som jag har kanner daremot Toshi chefen pa stallet, Chris (har traffat honom ett par ggr, senast i morse da han kom utstapplandes ur Toshis rum dar han uppenbarligen spenderat natten, flinade och konstaterade att gardagen hade varit en "wild night", for att kort darefter avlagsna sig). Chris ska se om han kan fixa en 40 timmars tjanst at mig (10 tim x 4 dagar / v). Detta vore underbart, eftersom jag da kan ha 3 dagar off varje vecka da jag kan cykla eller vandra eller vad jag nu vill. Fortsattning foljer....
Vi letar vidare efter nagonstans att bo.
Det var namligen sa har. Vi (jag, Therese och Gabi) hittade en lysande deal. Ett rum som vi kunde klamma in oss i bara 5 min promenad fran centrum. Detta var typ en vecka sen. Tva dagar innan vi ska flytta in smsar killen som skulle hyra ut rummet att det inte langre ar tillgangligt, da tjejen som bor dar nu plotsligt bestamt sig for att stanna kvar. OCh dar star vi utan hem. Jippi.
Jaja, bara att borja om pa nytt. Vi tittade pa tva rum igar och ska om en halvtimma ivag och titta pa en tredje. Den trevligaste vi har hittat ligger 3 km fran stan. Negativt ar att det ar lite segt att ta sig til stan for att jobba, positivt ar att det ar lite segt att ta sig till stan for att festa (sparar pengar). Jag har hittills tillbringat min morgon med att kolla jobberbjudanden, ata frukost och rengora Toshis spis (som ar av den gamla modellen med spiralgrejer - mycket jobb med andra ord).
Ikvall ar det Thursday XC-ride med Queenstown mtb club. Far se om jag kanner for det, vadret ar ju lite smakasst.
Nar vi anda pratar om cykling kan jag ju ge en liten redogorelse om min cykeltur i forrgar. Den borjade med 2,5 timmars klattring upp langs en ravin. For att gora stigningen uthardlig blandades den med flackare partier dar man kunde fa fart och njuta av perfekt singletrack vid sidan av den har typ 200 meter djupa ravinen. Efter stigningen var det nagon timmes cykling pa grusvag och sen singltetrack igen, denna gang nerfor, nerfor, nerfor.
Efter sammanlagt 7 timmar var vi tillbaka (dock inte 7hr effektiv tid (lang lunch, lite raster och sant). Krampande ben och en mkt smutsig cykel. Gottans. Nasta gang ska jag nog gora den at andra hallet dock, for att fa all den basta singletracken nerfor.
In other news... Therese har sin forsta dag som bar-manager idag. Hon ar alltsa sjalv i baren hela dagen (och pa skylten star det "Manager on duty: Therese Magnusson"). Sa javla vart, jag ska snart ner dit och fa gratis cola.
Btw, igar gjorde jag en sjukt bra chokladsas. Den hemliga ingrediensen: whisky! Rekommenderas. 1 dl kakao, 0,5 dl strosocker, 0,5 dl rasocker och 1 dl vatten. Koka upp och lat puttra i en minut under omrorning. Tag av fran varme. Tillsatt 1-1,5 msk whisky. Koka upp lite grann. Servera omedelbart med akta vaniljglass. Mumma!
Nu har Gabi kommit upp. Hon ute med Chris igar. Kom tydligen hem 5 och ar darfor lite hangig. Om en kvart ska vi kolla pa en lagenhet.
Over n out
Bilder kommer nangang
Ａｔｔ ｂｅｓｔａｍｍａ ｓｉｇ， ｏｃｈ ｏｍ ｌｉｖｅｔ ｉ Ｑｕｅｅｎｓｔｏｗｎ
Jag sitter och forsoker fundera ut hur windows fungerar pa japanska, exakt samma satt men jag har vissa sparkproblem. Gav just upp facebook, det gick helt enkelt inte.
Det ar det har med att bestamｍａ ｓｉｇ． （Ｈｅｒｒｅｇｕｄ， ｎｕ ｔｒｙｃｋｔｅ ｊａｇ ｖｉｓｓｔ ｐａ ｎａｔｔ． Ｄｅｔ ａｒ ｉｎｔｅ ｄｉｒｅｋｔ ｓａ ａｔｔ ｍａｎ ｋａｎ ｇｉｓｓａ ｓｉｇ ｔｉｌｌ ｓａｋｅｒ ｐａ ｄｅｎ ｈａｒ ｄａｔｏｒｎ）． Ｆｏｒｒ ｔａｎｋｔｅ ｊａｇ ａｔｔ ｂａｒａ ｊａｇ ｇｅｒ ｄｅｔ ｔｉｄ ｓａ ｋｏｍｍｅｒ ｓａｋｅｒ ａｔｔ ”ｋｏｍｍａ ｔｉｌｌ ｍｉｇ”． Ｓａ ｖｅｔ ｊａｇ ｐｌｏｔｓｌｉｇｔ ｂａｒａ ｕｒ ｔｏｍｍａ ｌｕｆｔｅｎ ｖａｄ ｄｅｔ ａｒ ｊａｇ ｖｉｌｌ ｏｃｈ ｂｏｒ ｇｏｒａ． Ｓａ ｖａｒ ｄｅｔ ｎａｒ ｊａｇ ｂｙｔｔｅ ｔｉｌｌ ｎａｔｕｒ， ｅｌｌｅｒ ｓａ ｖｉｌｌｅ ｊａｇ ｖａｌ ｂａｒａ ｈａ ｅｎ ｆｏｒａｎｄｒｉｎｇ． Ｍｅｎ， ｈｕｒｓｏｍｈｅｌｓｔ （ｊａｇ ｓｋｒｉｖｅｒ ｊｕｓｔ ｎｕ， ｆｏｒ Ｍａｒｔｉｎ ｆｉｘａｒ ｍｅｄ ｋｖｉｔｔｏｎ） ｄｅｔ ｈａｒ ｉｎｔｅ ｒｉｋｔｉｇｔ ｖａｒｉｔ ｓａ ｄｅ ｓｅｎａｓｔｅ ｖｅｃｋｏｒｎａ． Ｄｅｔ ａｒ ｎａｓｔａｎ ｌｉｔｅ ｊｏｂｂｉｇｔ， ｍｅｎ ｎｙｔｔｉｇｔ ａｎｔａｒ ｊａｇ． Ｊａｇ ｋａｎ ｇｏｒａ ｖａｄ ｊａｇ ｖｉｌｌ， ａｋａ ｖａｒｔ ｊａｇ ｖｉｌｌ ｏｃｈ ｖａｒａ ｍｅｄ ｖｅｍ ｊａｇ ｖｉｌｌ． Ｋａｎｎｅｒ ｊａｇ ｆｏｒ ｄｅｔ ｓａ ｋａｎ ｊａｇ ａｋａ ｖｉｄａｒｅ ｉｍｏｒｇｏｎ． Ｎａｇｒａ ｄａｇａｒ ｅｆｔｅｒ ａｔｔ ｖｉ ｌａｍｎａｄｅ Ｃｈｒｉｓｔｃｈｕｒｃｈ ｓａ ａｎｇｒａｄｅ ｊａｇ ｍｉｇ ｎａｓｔａｎ， ｊａｇ ｖｉｌｌｅ ｈａ ｓｔａｎｎａｔ ｄａｒ． Ｖｉ ｔｒａｆｆａｄｅ ｎａｇｒａ ｈｉｍｌａ ｔｒｅｖｌｉｇａ ｋｉｗｉｓａｒ ｓｏｍ ｍｉｎａ ｔｙｓｋａ ｋｏｍｐｉｓａｒ ｂｏｒ ｈｏｓ． Ｍｅｎ ｎｕ ｈａｄｅ ｊａｇ ｊｕ ａｋｔ ｄａｒｉｆｒａｎ ｏｃｈ ｄｅｔ ａｒ ｊａｔｔｅｄｙｒｔ ａｔｔ ａｋａ ｔｉｌｌｂａｋａ． Ｄｅｓｓｕｔｏｍ ｈａｄｅ ｊａｇ ｊｕ ｉｎｇｅｎｓｔａｎｓ ａｔｔ ｂｏ ｄａｒ． Ｓａ ｄａ ｖａｒ ｄｅｔ ｖａｌ ｉｎｔｅ ｍｅｎｉｎｇｅｎ ｈｅｌｔ ｅｎｋｅｌｔ．Ｍｅｎ ｖａｄ ｈａｎｄｅｒ， ｐｒｅｃｉｓ ｅｆｔｅｒ ａｔｔ ｊａｇ ｆａｔｔ ｊｏｂｂ ｈａｒ ｉ Ｑｕｅｅｎｓｔｏｗｎ． Ｎａｇｏｎ ｅｒｂｊｕｄｅｒ ｍｉｇ ｓｋｊｕｔｓ ｈｅｌａ ｖａｇｅｎ ｏｃｈ ｅｎ ａｖ ｋｉｗｉｓａｒｎａ ｓａｇｅｒ ａｔｔ ｊａｇ ｋａｎ ｆａ ｂｏ ｈｏｓ ｄｏｍ ｏｍ ｊａｇ ｖｉｌｌ， ｏｃｈ ｄｅｔ ｖｉｌｌ ｊａｇ ｊｕ．
Ｓａ， ｄａ ｓｔａｒ ｊａｇ ｄａｒ ｉｇｅｎ ｏｃｈ ｋａｎ ｉｎｔｅ ｂｅｓｔａｍｍａ ｍｉｇ． Ｕｔｏｖｅｒ ｄｅｔ ｈａｒ ｊａｇ ｔｒｅ ｊｏｂｂ ｐａ ｇａｎｇ ｏｃｈ ｖａｒ ｋａｒｅ ｈｏｓｔ ｕｐｐｌｙｓｔｅ ｍｉｇ ｉｇａｒ ｏｍ ａｔｔ ｊａｇ ａｎｔａｇｌｉｇｅｎ ｉｎｔｅ ｆａｒ ｈａ ｍｅｒ ａｎ ｅｔｔ ｊｏｂｂ ｐｇａ ｍｉｔｔ ｖｉｓａ． Ｊａｇ ｓｏｍ ｖａｒ ｌｉｔｅ ｎｅｒｖｏｓ ｆｏｒ ａｔｔ ｊａｇ ｉｎｔｅ ｓｋｕｌｌｅ ｆａ ｎａｔｔ ｊｏｂｂ． Ｆａｓｔ ｄｅｔ ａｒ ｋａｎｓｋｅ ｉｎｔｅ ｓａ ｋｏｎｓｔｉｇｔ． Ｊａｇ ｇｉｃｋ ｉ ｔｖａ ｄａｇａｒ ｏｃｈ ｂａｒａ ｋｎａｃｋａｄｅ ｄｏｒｒ， ｖｉｌｋｅｔ ｖａｒ ｇａｎｓｋａ ｄｅｐｒｉｍｅｒａｎｄｅ．
Ｎｕ ｈａｒ ｊａｇ ｂａｒａ ｓｋｒｉｖｉｔ ｏｍ ｍｉｇ ｓｊａｌｖ． Ｄａｇｓ ｆｏｒ ｅｎ ｕｐｐｄａｔｅｒｉｎｇ ａｖ ｏｓｓ ｂａｄａ． Ｆｏｒｈｏｐｐｎｉｎｇｓｖｉｓ ｈａｒ ｖｉ ｂａｄａ ｓｎａｒｔ ｊｏｂｂ ｐａ ｅｎ ｔｕｒｉｓｔｂａｔ ｈａｒ ｉ Ｑｕｅｅｎｓｔｏｗｎ． Ｖｉ ｖａｒ ｐａ ｉｎｔｅｒｖｊｕ ｉ ｆｏｒｒｇａｒ． Ｆｏｒｓｔ Ｍａｒｔｉｎ ｏｃｈ ｓｅｎ ｊａｇ． Ｄｅｔ ａｒ ｖａｒ ｈｏｓｔ Ｔｏｓｈｉｙａ ｓｏｍ ｈｊａｌｐｔ ｏｓｓ ａｔｔ ｈｉｔｔａ ｊｏｂｂｅｔ． Ｄｅｔ ｖｅｒｋａｒ ｓｏｍ ａｔｔ ｖｉ ｈａｒ ｇａｎｓｋａ ｓｔｏｒａ ｃｈａｎｓｅｒ ａｔｔ ｆａ ｄｅｔ． Ｌｉｔｅ ｌａｔｔａｒｅ ｆｏｒ Ｍａｒｔｉｎ ｄｏｃｋ， ｏｍ ｖｉ ｆａｒ ｄｅｔ． Ｆｏｒ ｈａｎ ｌａｇ ｉｎｔｅ ｉ ｌｉｋａ ｍｙｃｋｅｔ ｉ ｊｏｂｂｌｅｔａｎｄｅｔ ｏｃｈ ｂｅｈｏｖｅｒ ｓａｌｅｄｅｓ ｉｎｔｅ ｖａｌｊａ． Ｊａｇ ｓｊａｌｖ ｈａｒ ｒｅｄａｎ ｊｏｂｂ， ｍｅｎ ｄｅｔ ａｒ ｂａｒａ １５ ｔｉｍｍａｒ ｉ ｖｅｃｋａｎ ｐａ ｅｎ ｉｎｄｉｓｋ ｒｅｓｔａｕｒａｎｇ．Ｄｅｓｓｕｔｏｍ ｈａｒ ｊａｇ ｍｉｎ ａｎｄｒａ ｐｒｏｖｊｏｂｂ－ｄａｇ ｉ ｅｎ ｂａｒ ｈａｒ． Ｕｓｃｈ， ｊａｇ ｆａｒ ｓｅ ｈｕｒ ｊａｇ ｌｏｓｅｒ ｄｅｔｔａ．
Ｖｉ ｌａｍｎａｄｅ Ｃｈｒｉｓｔｃｈｕｒｃｈ ｅｎ ｌｏｒｄａｇｓｍｏｒｇｏｎ ｏｃｈ ｂｅｇａｖ ｏｓｓ ａｖ ｔｉｌｌ Ｔｅａｎｕ ｄａｒ Ｒｅｅｎｅｓ （ｖａｒ ｆｏｒｒａ ｈｏｓｔ） ｆｏｒｌａｄｒａｒ ｂｏｒ． Ｎａｒ ｖｉ ｋｏｍ ｐａ ｈｕｒ ｌａｎｇ ｖａｇ ｖｉ ｓｋｕｌｌｅ ｂｅｈｏｖａ ｋｏｒａ ｓａ ｅｒｂｊｏｄ ｓｉｇ Ｒｅｅｎｅ ａｔｔ ｒｉｎｇａ ｓｉｎａ ｆｏｒａｌｄｒａｒ ｓｏｍ ｂｏｒ ｐａ ｖａｇｅｎ． Ｄｅｔ ｖａｒ ｉｎｇａ ｐｒｏｂｌｅｍ ａｌｌｓ， ｖｉ ｆｉｃｋ ｇａｒｎａ ｓｏｖａ ｄａｒ．
Ｎａｓｔａ ｄａｇ ａｋｔｅ ｖｉ ｖｉｄａｒｅ ｔｉｌｌ Ｗａｎｋａ．Ｊａｇ ｓｋｕｌｌｅ ｔｉｐｐａ ｐａ ａｔｔ ｖｉ ｓｐｅｎｄｅｒａｄｅ ｕｎｇｅｆａｒ １５ ｍｉｎｕｔｅｒ ｄａｒ （ｏｃｈ ｊａｇ ｖａｒ ｄｊｕｐｔ ｄｅｐｐｒｉｍｅｒａｄ ｏｖｅｒ ａｔｔ ｊａｇ ｌａｍｎａｔ Ｃｈｃｈ）． Ｓｅｎ ｇａｖ ｖｉ ｏｓｓ ｖｉｄａｒｅ ｔｉｌｌ Ｑｕｅｅｎｓｔｗｏｎ ｏｃｈ ｄａｒ ａｒ ｖｉ ｊｕｓｔ ｎｕ． Ｍｙｃｋｅｔ ｔｒｅｖｌｉｇａｒｅ ａｎ Ｗａｎｋａ． Ｗａｎｋａ ａｒ ｓａｋｅｒｔ ｂｒａ ｏｃｈ ｖａｃｋｅｒｔ， ｍｅｎ ｄｅｔ ｋａｎｄｅｓ ｌｉｔｅ ｆｏｒ ｌｉｔｅｔ． Ｖｉ ｂｏｄｄｅ ｐａ ｈｏｓｔｅｌ ｉ ｎａｇｒａ ｄａｇａｒ ｎａｒ ｖｉ ｋｏｍ ｈｉｔ ｏｃｈ ｓｅｎ ｆｌｙｔｔａｄｅ ｖｉ ｕｔ ｉ ｖａｒｔ ｔａｌｔ． Ｍｅｎ ｄｏｍ ｊａｋｌａ ｓａｎｄｆｌｙ－ｓｅｎ ｇａｒ ｄｅｔ ｊｕ ｉｎｔｅ ａｔｔ ｌｅｖａ ｍｅｄ． Ｊａｇ ｂｌｅｖ ａｌｌｄｅｌｅｓ ｐｒｉｃｋｉｇ ｅｆｔｅｒ ａｔｔ ｖｉ ｖａｎｄｒａｔ Ｗａｎｇａｐｅｋａ． Ｄｅｓｓｕｔｏｍ ｖａｋｎａｒ ｍａｎ ｕｐｐ ｍｉｔｔ ｉ ｎａｔｔｅｎ ｆｏｒ ａｔｔ ｄｅｔ ｋｌｉａｒ ｓａ ｍｙｃｋｅｔ．
Ｓｏｍ ｔｕｒ ｖａｒ ｓｋｕｌｌｅ ｖｉ ｄｒｉｃｋａ ｋａｆｆｅ ｍｅｄ Ｔｏｓｈｉｙａ ｄａｇｅｎ ｅｆｔｅｒ ｏｃｈ ｄｅｔ ｓｌｕｔａｄｅ ｍｅｄ ａｔｔ ｖｉ ｆｌｙｔｔａｄｅ ｉｎ ｉ ｈａｎｓ ｔｒａｇａｒｄ． Ｖｉｌｋｅｔ ｉ ｓｉｎ ｔｕｒ ｌｅｄｄｅ ｔｉｌｌ ｓｏｆｆａｎ ｆｏｒ ｍｉｎ ｄｅｌ， ｔｉｌｌ ｅｎ ｓａｎｇ （ｊａｇ ｂｅｈｏｖｄｅ ｄｅｎ ｍｅｒ ｔｙｃｋｔｅ Ｊｅｆｆ ｅｆｔｅｒｓｏｍ ｊａｇ ｊｏｂｂａｒ ｅｎ ｄｅｌ） ｏｃｈ ｎｕ ｂａｒａ ｖｉ ｂａｄａ ｔｖａ ｉｎｏｍｈｕｓ ：） Ｔｏｓｈｉｙａ ａｒ ｄｅｎ ａｂｓｌｏｕｔ ｍｅｄ ｃｈｉｌｌａｄｅ ｏｃｈ ｂａｓｔａ ｖａｒｄ ｍａｎ ｋａｎ ｈａ． Ｊａｇ ｓｋｕｌｌｅ ｋｕｎｎａ ｈａｌｌａ ｐａ ｈｕｒ ｌａｎｇｅ ｓｏｍ ｈｅｌｓｔ ｏｍ ｈｏｎｏｍ． Ｓａ ｓｋｏｎ ｋｉｌｌｅ． Ｈａｎ ａｒ ｊａｐａｎ， ｆｒａｎ Ｔｏｋｙｏ， ｍｅｎ ｂｏｒ ｉ Ｑｕｅｅｎｓｔｏｗｎ ｓｅｎ ｓｊｕ ａｒ ｔｉｌｌｂａｋａ． Ｈａｎ ｈａｒ ｏｔｒｏｌｉｇｔ ｂｒａ ｍｕｓｉｋｓｓｍａｋ （ｖｉｌｋｅｔ ｉｎｔｅ ｖａｒｉｔ ｄｉｒｅｋｔ ｖａｎｄｌｉｇｔ ｄｅｔ ｓｅｎａｓｔｅ） ｏｃｈ ａｒ ｖａｄｌｉｇｔ ｋｕｌ ｈｅｌｔ ｅｎｋｅｌｔ．
Ｄｏｃｋ ｋａｎｎｅｒ ｖｉ ａｔｔ ｖｉ ｓｎａｒｔ ｆａｒ ｔａ ｏｃｈ ｈｉｔｔａ ｅｔｔ ｅｇｅｔ ｓｔａｌｌｅ． Ｖｉ ａｒ ｆｅｍ ｃｏｕｃｈｓｕｒｆａｒｅ ｈｏｓ ｈｏｎｏｍ ｊｕｓｔ ｎｕ． Ｄｏｍ ｈａｒ ｎａｓｔａｎ ｋａｎｔｓ ｌｉｔｅ ｓｏｍ ｍｉｎ ｌｉｌｌａ ｆａｍｉｌｊ ｎａｒ ｊａｇ ｋｏｍｍｉｔ ｈｅｍ ｆｒａｎ ｊｏｂｂｅｔ （ｎａｇｏｎ ｆｏｒｍ ａｖ ｓｕｂｓｔｉｔｕｔｆａｍｉｌｊ）． Ｄｅｔ ａｒ Ｊｅｆｆ ｆｒａｎ Ｎｅｗ Ｙｏｒｋ， Ｆｏｒｒｅｓｔ ｆｒａｎ Ａｔｌａｎｔａ ｏｃｈ Ｇａｂｉ ｆｒａｎ Ｔｙｓｋｌａｎｄ， ｏｃｈ ｓａ ｊａｇ， Ｍａｒｔｉｎ ｏｃｈ Ｔｏｓｈａｎ．Ｇａｂｉ， ｊａｇ ｏｃｈ Ｍａｒｔｉｎ ｌｅｔａｒ ｌａｇｅｎｈｅｔ ｏｃｈ ｓｋａ ｇａ ｏｃｈ ｋｏｌｌａ ｐａ ｅｎ ｉｄａｇ． Ｄｅｔ ｖｅｒｋａｒ ｉｎｔｅ ａｌｌｔ ｆｏｒ ｓｖａｒｔ ａｔｔ ｈｉｔｔａ ｎａｇｏｔ ｈａｒ． Ｓａ ｄｅｔ ｂｌｉｒ ａｔｔ ｖｉ ｓｌａｒ ｏｓｓ ｎｅｒ ｉ Ｑｕｅｅｎｓｔｏｗｎ ｅｔｔ ｔａｇ．
Ｑｕｅｅｎｓｔｏｗｎ ａｒ ｆｏｒ ｏｖｒｉｇｔ ｅｔｔ ｇａｎｓｋａ ｆｉｎｔ ｓｔａｌｌｅ． Ｖａｌｄｉｇｔ ｔｕｒｉｓｔｉｇｔ， ｍｅｎ ｖａｃｋｅｒｔ．Ｍａｎ ｌａｒ ｓｉｇ ｇａｎｓｋａ ｆｏｒｔ ｖｉｌｋａ ｓｏｍ ａｒ ”ｂａｃｋｐａｃｋｅｒ－ｂａｒｅｒｎａ” och ｖｉｌｋａ ｄｏｍ ｂｒａ ｂａｒｅｒｎａ ａｒ．Ｔｙｖａｒｒ ａｒ ｄｅｔ ｌｉｔｅ ｓａ ｆａｋｔｉｓｋｔ． Ｂａｃｋｐａｃｋｅｒ ＝ ｔｕｒｉｓｔ ｏｃｈ ｄｅｔ ｆｉｎｎｓ ｈｅｌｔ ｇａｌｅｔ ｍａｎｇａ ａｖ ”ｏｓｓ” ｈａｒ．
Ｍｅｎ ｄｅｔ ａｒ ｊｕ ｉ ａｌｌａ ｆａｌｌ ｔｒｅｖｌｉｇｔ ｆｏｒ ｄｅｔ ｆｉｎｎｓ ｅｎ ｈｅｌ ｄｅｌ ａｔｔ ｖａｌｊａ ｐａ． Ｇａｒ ｕｔ ｇｏｒ ｆｏｌｋ ｖａｒｊｅ ｄａｇ． Ｖｉｌｋｅｔ ｆａｋｔｉｓｋｔ ａｒ ｇａｎｓｋａ ｓｋｏｎｔ， ｆｏｒ ｄｅｔ ｂｌｉｒ ｉｎｔｅ ｌｉｋａ ｍｙｃｋｅｔ ”ｐａｓｓａ ｐａ” ｎａｒ ｄｅｔ ａｒ ｆｒｅｄａｇ ｅｌｌｅｒ ｎａｔｔ ｉ ｄｅｎ ｓｔｉｌｅｎ． Ｄｅｔ ａｒ ｂａｒａ ａｔｔ ｇａ ｕｔ ｎａｓｔａ ｄａｇ ｏｍ ｍａｎ ｋａｎｎｅｒ ｆｏｒ ｄｅｔ． Ｍｅｎ ｓｅｎ ａｒ ｄｅｔ ｊｕ ｄｅｔ ｈａｒ ｍｅｄ ｐｅｎｇａｒ．．．
Ｊａｇ ｈａｄｅ ｔａｎｋｔ ｓｐａｒａ ｎｕ ｆｏｒ ａｔｔ ｂａｒａ ｋｕｎｎａ ｒｅｓａ ｒｕｎｔ ｅｔｔ ｔａｇ ｉｎｎａｎ ｊａｇ ａｋｅｒ ｈｅｍ ｔｉｌｌ Ｓｖｅｒｉｇｅ ｉｇｅｎ ｒｕｎｔ ｄｅｎ １５ｅ ｊｕｎｉ． Ｍｅｎ ｄｅｔ ｌａｒ ｎｏｇ ｂｌｉ ｌｉｔｅ ｓｖａｒｔ ｉ ｄｅｎ ｈａｒ ｓｔａｄｅｎ． Ｆｅｓｔａｒ ｍａｎ ｉｎｔｅ ｕｐｐ ｐｅｎｇａｒｎａ， ｓａ ｆｉｎｎｓ ｄｅｔ ｅｎ ｈｅｌ ｄｅｌ ａｎｄｒａ ａｌｔｅｒｎａｔｉｖｔ， ｂｌａ ｂｕｎｇｙ， ｏｃｈ ｄｅｔ ａｒ ｖａｌ ｅｔｔ ａｖ ｄｅ ｍｉｎｓｔ ｆａｎｔｓｉｆｕｌｌａ ａｖｅｔｙｒ ｄｏｍ ｋｏｍｍｉｔ ｕｐｐ ｍｅｄ ｈａｒ．Ｖｉ ｆａｒ ｖａｌ ｈｅｌｔ ｅｎｋｅｌｔ ｊｏｂｂａ ｓａ ｖｉ ｉｎｔｅ ｈａｒ ｔｉｄ ａｔｔ ｓｐｅｎｄｅｒａ ｐｅｎｇａｒ．．． ｅｌｌｅｒ ｎａｔｔ．
Ｔｈｅｒｅｓｅ
Det ar det har med att bestamｍａ ｓｉｇ． （Ｈｅｒｒｅｇｕｄ， ｎｕ ｔｒｙｃｋｔｅ ｊａｇ ｖｉｓｓｔ ｐａ ｎａｔｔ． Ｄｅｔ ａｒ ｉｎｔｅ ｄｉｒｅｋｔ ｓａ ａｔｔ ｍａｎ ｋａｎ ｇｉｓｓａ ｓｉｇ ｔｉｌｌ ｓａｋｅｒ ｐａ ｄｅｎ ｈａｒ ｄａｔｏｒｎ）． Ｆｏｒｒ ｔａｎｋｔｅ ｊａｇ ａｔｔ ｂａｒａ ｊａｇ ｇｅｒ ｄｅｔ ｔｉｄ ｓａ ｋｏｍｍｅｒ ｓａｋｅｒ ａｔｔ ”ｋｏｍｍａ ｔｉｌｌ ｍｉｇ”． Ｓａ ｖｅｔ ｊａｇ ｐｌｏｔｓｌｉｇｔ ｂａｒａ ｕｒ ｔｏｍｍａ ｌｕｆｔｅｎ ｖａｄ ｄｅｔ ａｒ ｊａｇ ｖｉｌｌ ｏｃｈ ｂｏｒ ｇｏｒａ． Ｓａ ｖａｒ ｄｅｔ ｎａｒ ｊａｇ ｂｙｔｔｅ ｔｉｌｌ ｎａｔｕｒ， ｅｌｌｅｒ ｓａ ｖｉｌｌｅ ｊａｇ ｖａｌ ｂａｒａ ｈａ ｅｎ ｆｏｒａｎｄｒｉｎｇ． Ｍｅｎ， ｈｕｒｓｏｍｈｅｌｓｔ （ｊａｇ ｓｋｒｉｖｅｒ ｊｕｓｔ ｎｕ， ｆｏｒ Ｍａｒｔｉｎ ｆｉｘａｒ ｍｅｄ ｋｖｉｔｔｏｎ） ｄｅｔ ｈａｒ ｉｎｔｅ ｒｉｋｔｉｇｔ ｖａｒｉｔ ｓａ ｄｅ ｓｅｎａｓｔｅ ｖｅｃｋｏｒｎａ． Ｄｅｔ ａｒ ｎａｓｔａｎ ｌｉｔｅ ｊｏｂｂｉｇｔ， ｍｅｎ ｎｙｔｔｉｇｔ ａｎｔａｒ ｊａｇ． Ｊａｇ ｋａｎ ｇｏｒａ ｖａｄ ｊａｇ ｖｉｌｌ， ａｋａ ｖａｒｔ ｊａｇ ｖｉｌｌ ｏｃｈ ｖａｒａ ｍｅｄ ｖｅｍ ｊａｇ ｖｉｌｌ． Ｋａｎｎｅｒ ｊａｇ ｆｏｒ ｄｅｔ ｓａ ｋａｎ ｊａｇ ａｋａ ｖｉｄａｒｅ ｉｍｏｒｇｏｎ． Ｎａｇｒａ ｄａｇａｒ ｅｆｔｅｒ ａｔｔ ｖｉ ｌａｍｎａｄｅ Ｃｈｒｉｓｔｃｈｕｒｃｈ ｓａ ａｎｇｒａｄｅ ｊａｇ ｍｉｇ ｎａｓｔａｎ， ｊａｇ ｖｉｌｌｅ ｈａ ｓｔａｎｎａｔ ｄａｒ． Ｖｉ ｔｒａｆｆａｄｅ ｎａｇｒａ ｈｉｍｌａ ｔｒｅｖｌｉｇａ ｋｉｗｉｓａｒ ｓｏｍ ｍｉｎａ ｔｙｓｋａ ｋｏｍｐｉｓａｒ ｂｏｒ ｈｏｓ． Ｍｅｎ ｎｕ ｈａｄｅ ｊａｇ ｊｕ ａｋｔ ｄａｒｉｆｒａｎ ｏｃｈ ｄｅｔ ａｒ ｊａｔｔｅｄｙｒｔ ａｔｔ ａｋａ ｔｉｌｌｂａｋａ． Ｄｅｓｓｕｔｏｍ ｈａｄｅ ｊａｇ ｊｕ ｉｎｇｅｎｓｔａｎｓ ａｔｔ ｂｏ ｄａｒ． Ｓａ ｄａ ｖａｒ ｄｅｔ ｖａｌ ｉｎｔｅ ｍｅｎｉｎｇｅｎ ｈｅｌｔ ｅｎｋｅｌｔ．Ｍｅｎ ｖａｄ ｈａｎｄｅｒ， ｐｒｅｃｉｓ ｅｆｔｅｒ ａｔｔ ｊａｇ ｆａｔｔ ｊｏｂｂ ｈａｒ ｉ Ｑｕｅｅｎｓｔｏｗｎ． Ｎａｇｏｎ ｅｒｂｊｕｄｅｒ ｍｉｇ ｓｋｊｕｔｓ ｈｅｌａ ｖａｇｅｎ ｏｃｈ ｅｎ ａｖ ｋｉｗｉｓａｒｎａ ｓａｇｅｒ ａｔｔ ｊａｇ ｋａｎ ｆａ ｂｏ ｈｏｓ ｄｏｍ ｏｍ ｊａｇ ｖｉｌｌ， ｏｃｈ ｄｅｔ ｖｉｌｌ ｊａｇ ｊｕ．
Ｓａ， ｄａ ｓｔａｒ ｊａｇ ｄａｒ ｉｇｅｎ ｏｃｈ ｋａｎ ｉｎｔｅ ｂｅｓｔａｍｍａ ｍｉｇ． Ｕｔｏｖｅｒ ｄｅｔ ｈａｒ ｊａｇ ｔｒｅ ｊｏｂｂ ｐａ ｇａｎｇ ｏｃｈ ｖａｒ ｋａｒｅ ｈｏｓｔ ｕｐｐｌｙｓｔｅ ｍｉｇ ｉｇａｒ ｏｍ ａｔｔ ｊａｇ ａｎｔａｇｌｉｇｅｎ ｉｎｔｅ ｆａｒ ｈａ ｍｅｒ ａｎ ｅｔｔ ｊｏｂｂ ｐｇａ ｍｉｔｔ ｖｉｓａ． Ｊａｇ ｓｏｍ ｖａｒ ｌｉｔｅ ｎｅｒｖｏｓ ｆｏｒ ａｔｔ ｊａｇ ｉｎｔｅ ｓｋｕｌｌｅ ｆａ ｎａｔｔ ｊｏｂｂ． Ｆａｓｔ ｄｅｔ ａｒ ｋａｎｓｋｅ ｉｎｔｅ ｓａ ｋｏｎｓｔｉｇｔ． Ｊａｇ ｇｉｃｋ ｉ ｔｖａ ｄａｇａｒ ｏｃｈ ｂａｒａ ｋｎａｃｋａｄｅ ｄｏｒｒ， ｖｉｌｋｅｔ ｖａｒ ｇａｎｓｋａ ｄｅｐｒｉｍｅｒａｎｄｅ．
Ｎｕ ｈａｒ ｊａｇ ｂａｒａ ｓｋｒｉｖｉｔ ｏｍ ｍｉｇ ｓｊａｌｖ． Ｄａｇｓ ｆｏｒ ｅｎ ｕｐｐｄａｔｅｒｉｎｇ ａｖ ｏｓｓ ｂａｄａ． Ｆｏｒｈｏｐｐｎｉｎｇｓｖｉｓ ｈａｒ ｖｉ ｂａｄａ ｓｎａｒｔ ｊｏｂｂ ｐａ ｅｎ ｔｕｒｉｓｔｂａｔ ｈａｒ ｉ Ｑｕｅｅｎｓｔｏｗｎ． Ｖｉ ｖａｒ ｐａ ｉｎｔｅｒｖｊｕ ｉ ｆｏｒｒｇａｒ． Ｆｏｒｓｔ Ｍａｒｔｉｎ ｏｃｈ ｓｅｎ ｊａｇ． Ｄｅｔ ａｒ ｖａｒ ｈｏｓｔ Ｔｏｓｈｉｙａ ｓｏｍ ｈｊａｌｐｔ ｏｓｓ ａｔｔ ｈｉｔｔａ ｊｏｂｂｅｔ． Ｄｅｔ ｖｅｒｋａｒ ｓｏｍ ａｔｔ ｖｉ ｈａｒ ｇａｎｓｋａ ｓｔｏｒａ ｃｈａｎｓｅｒ ａｔｔ ｆａ ｄｅｔ． Ｌｉｔｅ ｌａｔｔａｒｅ ｆｏｒ Ｍａｒｔｉｎ ｄｏｃｋ， ｏｍ ｖｉ ｆａｒ ｄｅｔ． Ｆｏｒ ｈａｎ ｌａｇ ｉｎｔｅ ｉ ｌｉｋａ ｍｙｃｋｅｔ ｉ ｊｏｂｂｌｅｔａｎｄｅｔ ｏｃｈ ｂｅｈｏｖｅｒ ｓａｌｅｄｅｓ ｉｎｔｅ ｖａｌｊａ． Ｊａｇ ｓｊａｌｖ ｈａｒ ｒｅｄａｎ ｊｏｂｂ， ｍｅｎ ｄｅｔ ａｒ ｂａｒａ １５ ｔｉｍｍａｒ ｉ ｖｅｃｋａｎ ｐａ ｅｎ ｉｎｄｉｓｋ ｒｅｓｔａｕｒａｎｇ．Ｄｅｓｓｕｔｏｍ ｈａｒ ｊａｇ ｍｉｎ ａｎｄｒａ ｐｒｏｖｊｏｂｂ－ｄａｇ ｉ ｅｎ ｂａｒ ｈａｒ． Ｕｓｃｈ， ｊａｇ ｆａｒ ｓｅ ｈｕｒ ｊａｇ ｌｏｓｅｒ ｄｅｔｔａ．
Ｖｉ ｌａｍｎａｄｅ Ｃｈｒｉｓｔｃｈｕｒｃｈ ｅｎ ｌｏｒｄａｇｓｍｏｒｇｏｎ ｏｃｈ ｂｅｇａｖ ｏｓｓ ａｖ ｔｉｌｌ Ｔｅａｎｕ ｄａｒ Ｒｅｅｎｅｓ （ｖａｒ ｆｏｒｒａ ｈｏｓｔ） ｆｏｒｌａｄｒａｒ ｂｏｒ． Ｎａｒ ｖｉ ｋｏｍ ｐａ ｈｕｒ ｌａｎｇ ｖａｇ ｖｉ ｓｋｕｌｌｅ ｂｅｈｏｖａ ｋｏｒａ ｓａ ｅｒｂｊｏｄ ｓｉｇ Ｒｅｅｎｅ ａｔｔ ｒｉｎｇａ ｓｉｎａ ｆｏｒａｌｄｒａｒ ｓｏｍ ｂｏｒ ｐａ ｖａｇｅｎ． Ｄｅｔ ｖａｒ ｉｎｇａ ｐｒｏｂｌｅｍ ａｌｌｓ， ｖｉ ｆｉｃｋ ｇａｒｎａ ｓｏｖａ ｄａｒ．
Ｎａｓｔａ ｄａｇ ａｋｔｅ ｖｉ ｖｉｄａｒｅ ｔｉｌｌ Ｗａｎｋａ．Ｊａｇ ｓｋｕｌｌｅ ｔｉｐｐａ ｐａ ａｔｔ ｖｉ ｓｐｅｎｄｅｒａｄｅ ｕｎｇｅｆａｒ １５ ｍｉｎｕｔｅｒ ｄａｒ （ｏｃｈ ｊａｇ ｖａｒ ｄｊｕｐｔ ｄｅｐｐｒｉｍｅｒａｄ ｏｖｅｒ ａｔｔ ｊａｇ ｌａｍｎａｔ Ｃｈｃｈ）． Ｓｅｎ ｇａｖ ｖｉ ｏｓｓ ｖｉｄａｒｅ ｔｉｌｌ Ｑｕｅｅｎｓｔｗｏｎ ｏｃｈ ｄａｒ ａｒ ｖｉ ｊｕｓｔ ｎｕ． Ｍｙｃｋｅｔ ｔｒｅｖｌｉｇａｒｅ ａｎ Ｗａｎｋａ． Ｗａｎｋａ ａｒ ｓａｋｅｒｔ ｂｒａ ｏｃｈ ｖａｃｋｅｒｔ， ｍｅｎ ｄｅｔ ｋａｎｄｅｓ ｌｉｔｅ ｆｏｒ ｌｉｔｅｔ． Ｖｉ ｂｏｄｄｅ ｐａ ｈｏｓｔｅｌ ｉ ｎａｇｒａ ｄａｇａｒ ｎａｒ ｖｉ ｋｏｍ ｈｉｔ ｏｃｈ ｓｅｎ ｆｌｙｔｔａｄｅ ｖｉ ｕｔ ｉ ｖａｒｔ ｔａｌｔ． Ｍｅｎ ｄｏｍ ｊａｋｌａ ｓａｎｄｆｌｙ－ｓｅｎ ｇａｒ ｄｅｔ ｊｕ ｉｎｔｅ ａｔｔ ｌｅｖａ ｍｅｄ． Ｊａｇ ｂｌｅｖ ａｌｌｄｅｌｅｓ ｐｒｉｃｋｉｇ ｅｆｔｅｒ ａｔｔ ｖｉ ｖａｎｄｒａｔ Ｗａｎｇａｐｅｋａ． Ｄｅｓｓｕｔｏｍ ｖａｋｎａｒ ｍａｎ ｕｐｐ ｍｉｔｔ ｉ ｎａｔｔｅｎ ｆｏｒ ａｔｔ ｄｅｔ ｋｌｉａｒ ｓａ ｍｙｃｋｅｔ．
Ｓｏｍ ｔｕｒ ｖａｒ ｓｋｕｌｌｅ ｖｉ ｄｒｉｃｋａ ｋａｆｆｅ ｍｅｄ Ｔｏｓｈｉｙａ ｄａｇｅｎ ｅｆｔｅｒ ｏｃｈ ｄｅｔ ｓｌｕｔａｄｅ ｍｅｄ ａｔｔ ｖｉ ｆｌｙｔｔａｄｅ ｉｎ ｉ ｈａｎｓ ｔｒａｇａｒｄ． Ｖｉｌｋｅｔ ｉ ｓｉｎ ｔｕｒ ｌｅｄｄｅ ｔｉｌｌ ｓｏｆｆａｎ ｆｏｒ ｍｉｎ ｄｅｌ， ｔｉｌｌ ｅｎ ｓａｎｇ （ｊａｇ ｂｅｈｏｖｄｅ ｄｅｎ ｍｅｒ ｔｙｃｋｔｅ Ｊｅｆｆ ｅｆｔｅｒｓｏｍ ｊａｇ ｊｏｂｂａｒ ｅｎ ｄｅｌ） ｏｃｈ ｎｕ ｂａｒａ ｖｉ ｂａｄａ ｔｖａ ｉｎｏｍｈｕｓ ：） Ｔｏｓｈｉｙａ ａｒ ｄｅｎ ａｂｓｌｏｕｔ ｍｅｄ ｃｈｉｌｌａｄｅ ｏｃｈ ｂａｓｔａ ｖａｒｄ ｍａｎ ｋａｎ ｈａ． Ｊａｇ ｓｋｕｌｌｅ ｋｕｎｎａ ｈａｌｌａ ｐａ ｈｕｒ ｌａｎｇｅ ｓｏｍ ｈｅｌｓｔ ｏｍ ｈｏｎｏｍ． Ｓａ ｓｋｏｎ ｋｉｌｌｅ． Ｈａｎ ａｒ ｊａｐａｎ， ｆｒａｎ Ｔｏｋｙｏ， ｍｅｎ ｂｏｒ ｉ Ｑｕｅｅｎｓｔｏｗｎ ｓｅｎ ｓｊｕ ａｒ ｔｉｌｌｂａｋａ． Ｈａｎ ｈａｒ ｏｔｒｏｌｉｇｔ ｂｒａ ｍｕｓｉｋｓｓｍａｋ （ｖｉｌｋｅｔ ｉｎｔｅ ｖａｒｉｔ ｄｉｒｅｋｔ ｖａｎｄｌｉｇｔ ｄｅｔ ｓｅｎａｓｔｅ） ｏｃｈ ａｒ ｖａｄｌｉｇｔ ｋｕｌ ｈｅｌｔ ｅｎｋｅｌｔ．
Ｄｏｃｋ ｋａｎｎｅｒ ｖｉ ａｔｔ ｖｉ ｓｎａｒｔ ｆａｒ ｔａ ｏｃｈ ｈｉｔｔａ ｅｔｔ ｅｇｅｔ ｓｔａｌｌｅ． Ｖｉ ａｒ ｆｅｍ ｃｏｕｃｈｓｕｒｆａｒｅ ｈｏｓ ｈｏｎｏｍ ｊｕｓｔ ｎｕ． Ｄｏｍ ｈａｒ ｎａｓｔａｎ ｋａｎｔｓ ｌｉｔｅ ｓｏｍ ｍｉｎ ｌｉｌｌａ ｆａｍｉｌｊ ｎａｒ ｊａｇ ｋｏｍｍｉｔ ｈｅｍ ｆｒａｎ ｊｏｂｂｅｔ （ｎａｇｏｎ ｆｏｒｍ ａｖ ｓｕｂｓｔｉｔｕｔｆａｍｉｌｊ）． Ｄｅｔ ａｒ Ｊｅｆｆ ｆｒａｎ Ｎｅｗ Ｙｏｒｋ， Ｆｏｒｒｅｓｔ ｆｒａｎ Ａｔｌａｎｔａ ｏｃｈ Ｇａｂｉ ｆｒａｎ Ｔｙｓｋｌａｎｄ， ｏｃｈ ｓａ ｊａｇ， Ｍａｒｔｉｎ ｏｃｈ Ｔｏｓｈａｎ．Ｇａｂｉ， ｊａｇ ｏｃｈ Ｍａｒｔｉｎ ｌｅｔａｒ ｌａｇｅｎｈｅｔ ｏｃｈ ｓｋａ ｇａ ｏｃｈ ｋｏｌｌａ ｐａ ｅｎ ｉｄａｇ． Ｄｅｔ ｖｅｒｋａｒ ｉｎｔｅ ａｌｌｔ ｆｏｒ ｓｖａｒｔ ａｔｔ ｈｉｔｔａ ｎａｇｏｔ ｈａｒ． Ｓａ ｄｅｔ ｂｌｉｒ ａｔｔ ｖｉ ｓｌａｒ ｏｓｓ ｎｅｒ ｉ Ｑｕｅｅｎｓｔｏｗｎ ｅｔｔ ｔａｇ．
Ｑｕｅｅｎｓｔｏｗｎ ａｒ ｆｏｒ ｏｖｒｉｇｔ ｅｔｔ ｇａｎｓｋａ ｆｉｎｔ ｓｔａｌｌｅ． Ｖａｌｄｉｇｔ ｔｕｒｉｓｔｉｇｔ， ｍｅｎ ｖａｃｋｅｒｔ．Ｍａｎ ｌａｒ ｓｉｇ ｇａｎｓｋａ ｆｏｒｔ ｖｉｌｋａ ｓｏｍ ａｒ ”ｂａｃｋｐａｃｋｅｒ－ｂａｒｅｒｎａ” och ｖｉｌｋａ ｄｏｍ ｂｒａ ｂａｒｅｒｎａ ａｒ．Ｔｙｖａｒｒ ａｒ ｄｅｔ ｌｉｔｅ ｓａ ｆａｋｔｉｓｋｔ． Ｂａｃｋｐａｃｋｅｒ ＝ ｔｕｒｉｓｔ ｏｃｈ ｄｅｔ ｆｉｎｎｓ ｈｅｌｔ ｇａｌｅｔ ｍａｎｇａ ａｖ ”ｏｓｓ” ｈａｒ．
Ｍｅｎ ｄｅｔ ａｒ ｊｕ ｉ ａｌｌａ ｆａｌｌ ｔｒｅｖｌｉｇｔ ｆｏｒ ｄｅｔ ｆｉｎｎｓ ｅｎ ｈｅｌ ｄｅｌ ａｔｔ ｖａｌｊａ ｐａ． Ｇａｒ ｕｔ ｇｏｒ ｆｏｌｋ ｖａｒｊｅ ｄａｇ． Ｖｉｌｋｅｔ ｆａｋｔｉｓｋｔ ａｒ ｇａｎｓｋａ ｓｋｏｎｔ， ｆｏｒ ｄｅｔ ｂｌｉｒ ｉｎｔｅ ｌｉｋａ ｍｙｃｋｅｔ ”ｐａｓｓａ ｐａ” ｎａｒ ｄｅｔ ａｒ ｆｒｅｄａｇ ｅｌｌｅｒ ｎａｔｔ ｉ ｄｅｎ ｓｔｉｌｅｎ． Ｄｅｔ ａｒ ｂａｒａ ａｔｔ ｇａ ｕｔ ｎａｓｔａ ｄａｇ ｏｍ ｍａｎ ｋａｎｎｅｒ ｆｏｒ ｄｅｔ． Ｍｅｎ ｓｅｎ ａｒ ｄｅｔ ｊｕ ｄｅｔ ｈａｒ ｍｅｄ ｐｅｎｇａｒ．．．
Ｊａｇ ｈａｄｅ ｔａｎｋｔ ｓｐａｒａ ｎｕ ｆｏｒ ａｔｔ ｂａｒａ ｋｕｎｎａ ｒｅｓａ ｒｕｎｔ ｅｔｔ ｔａｇ ｉｎｎａｎ ｊａｇ ａｋｅｒ ｈｅｍ ｔｉｌｌ Ｓｖｅｒｉｇｅ ｉｇｅｎ ｒｕｎｔ ｄｅｎ １５ｅ ｊｕｎｉ． Ｍｅｎ ｄｅｔ ｌａｒ ｎｏｇ ｂｌｉ ｌｉｔｅ ｓｖａｒｔ ｉ ｄｅｎ ｈａｒ ｓｔａｄｅｎ． Ｆｅｓｔａｒ ｍａｎ ｉｎｔｅ ｕｐｐ ｐｅｎｇａｒｎａ， ｓａ ｆｉｎｎｓ ｄｅｔ ｅｎ ｈｅｌ ｄｅｌ ａｎｄｒａ ａｌｔｅｒｎａｔｉｖｔ， ｂｌａ ｂｕｎｇｙ， ｏｃｈ ｄｅｔ ａｒ ｖａｌ ｅｔｔ ａｖ ｄｅ ｍｉｎｓｔ ｆａｎｔｓｉｆｕｌｌａ ａｖｅｔｙｒ ｄｏｍ ｋｏｍｍｉｔ ｕｐｐ ｍｅｄ ｈａｒ．Ｖｉ ｆａｒ ｖａｌ ｈｅｌｔ ｅｎｋｅｌｔ ｊｏｂｂａ ｓａ ｖｉ ｉｎｔｅ ｈａｒ ｔｉｄ ａｔｔ ｓｐｅｎｄｅｒａ ｐｅｎｇａｒ．．． ｅｌｌｅｒ ｎａｔｔ．
Ｔｈｅｒｅｓｅ
